Spott o spe i Boca
Matchen borjade 1715, tretton nollnoll blev vi hamtade pa guesthouset och bussade ut till BA-slummen La Boca. En hel buss med uppumpade turister i gladjehysteri, stamningen var sa laddat att man kunde ta pa den.....
Val i La Boca klev Maradonna pa bussen (eller iallafall en look-alike som var sjuk lik, tyckte till och med jag sag lite vitt pulver under nasan pa honom oxa) och delade ut matchbiljetterna, SKAPLIGT turistigt. Sen var det bara ur bussen och in i kon for att komma in. Detta var tre timmar fore matchstart, 35 grader i lufter och stekande sol. Pa grund av assadon kvallen innan samt en liten slang av JET-lag hade vi inte fatt i oss nan frukost, mhm, JATTESMAAAART. Blev dock en glass i kon, som sag ut att smalt och frusits om tillrackligt manga ganger for att man skulle riskera ett par toabesok med ranne. Verkar dock som vi klarat oss, PUUUH.
Tva timmar i ko kan latt anses vara gaanska sa trist, men nar man har sallskap av 50000 galna supportrar som varje sondag totalsabbar sina stammband pa fotbollsarenan blir det relativt dragligt. Dessa gossarna (for det ar till 95-procent gossebarn pa fotbollen har) for mer ovasen an ett tonarsgang pa lussevaka, malmos klack hade sett lika gles ut som torsken i ostersjon har. Det var helt enkelt en SJUK J...A STAMNING.
Val inne pa arenan, efter att tagit oss tre piisluktande trappor upp till staplats laktaren lyckades vi hitta de absolut basta platsera, rakt under bortalagets omrade. Vilket innebar, stora risker for att komma i skottlinjen for diverse nerfallande kroppsvatskor. Colons supportrar var atminstonne skapligt snalla och nojde sej med att spotta, sa det var som att sta i ett milt sommarregn och titta pa fotboll, MMMMMMMMYSIGT. Allt akompanjerat med Boca-sanger pa full spatta. Vi lyckades till och med sjunga med i en, texten lod ungefar, LA la la LAAAA lala. Ibland ar faktiskt spanskan valdigt lik svenskan.
Sa smaningom borjade matchen iallafall, eftersom jag inte ar nan expert pa fotboll ska jag inte forsoka mej pa nat sjudundrandes resultat, men i korta drag var det manga dribbligar, inte lika manga passningar, en massa brytningar i straffomradet och inte sa manga skott pa mal. Boca vann iallafall tillslut med 3-2, tyvarr vann de andra tva lagen (det ena ar Tigre o det andra kommer jag inte ihag) oxa, detta innebar att de slutar pa samma poang och man kommer spela play-off mellan dessa tre lagen eftersom man inte raknar malskillnad har nere.
I halvtid nar vi statt fyra timmar i solen holl vi pa att svettas bort sa vi fick tag i tva isglassar som en snubbe gick o salde pa laktarna, problemet var att han stod cirka 20 meter ifran oss och det fanns inte en chans att man kunde rora sej, men Argentinarna visade prov pa fantastiskt sammarbete och langning av pengar at ena hallet och isglass at andra, later inte sa avancerat men nar man betanker att det var 50000 pers samtidigt och alla dessutom i slutandan far sin glass samt vaxel tillbaka (vi fick till och med en peso formycket) sa kan man inte annat an imponeras. En av vara nyfunna engelska kompisar, Sam, kunde dock inte halla glassen inne och var tvungen att tomma blasan. Efter tio panikslagna minuter letandes efter El Bañjo lyckades han fa tag pa en polis som snackade lite engelska. Pa fragan var toaletterna var, slog polisen ut med armarna och svarar nagot fragandes "They are everywhere", vilket kan forklara pisslukten i trappan. Sa det var bara att snallt stalla sej i trappan och gora det han skulle. Undra vad man gor om man ar tjej eller behover gora tvaan.
Efter matchen var vi helt utpumpade sa det var inte mycket liv i luckan pa vagen hem, sa det blev lite snabb pasta pa guesthouset, ett par timmars snack pa terassen och sen ner i sangen dar vi halvt doda vaknade for ett par timmar sen med skona minnen fran gardagen.
Nu till det kanske det grymmaste med gardagen, vi lyckades se den riktiga Diego Maradonna, den ni, hur manga har gjort det....
Sa, det var allt for denna gangen.
Softa lugnt hemma och tryck lite julkorinter at oss oxa
Kramelikramar
UllaHulla och AndyRandy
Tva packade sillar i BA
Senast vi skrev var vi i San Cristobal i Mexico. Vi stannade dar ytterliggare nan dag da vi tog oss ut till San Juan Chamulla. En liten byhala nan mil utanfor Cristobal. En egentligen lite sorglig upplevelse, sjalva byn var mysig men pa gatorna gick horder av feta turister i som bussats hit for att fa smaka pa "det riktiga Mexiko". Det blev lite som att vara pa zoo, dar ursprungsbefolkningen degraderats till djur i bur. Men vad kan vi saga, vi ar lika illa vi som tagit oss dit. Kandes iallafall bra att vi gjorde pa egenhand och inte i turistbuss som okar pa kanslan av sonderexploatering av fattiga.
Byn var som sagt mysig for ovrigt med ett stort torg med marknad som sallde precis det man varken behovde eller ville ha. Bakom torget lag en fantastiskt fin kyrka dar vaggarna var kantade av statyer av katolska helgon som man tillbad. Pa golvet brann hundratals ljus och golvet var bestrott av barr (vilket gjorde det livdfarligt halt). Befolkningen i Chamulla bestod till hundra procent av indianer, flertalet pratar inte ans spanska utan sitt helt egne sprak.
Tillbaka i Cristobal var vi kaffesugna sa vi hittade ett litet mysigt cafe dar vi bestallde in CaffeLatte och Choklad. Skapligt forvanade vi blev nar vi upptackte att vi formodligen hittat det anda cafeet som serverar Latte gjord pa getmjolk. Sa vi gick o rapade gammal get resten av kvallen.
Vi tog oss sen vidare fran Cristobal ner till Puerto Escondido. Esconido ar en av mexarnas egna favoritsemesterorter. Har hande egentligen inte nat sarskillt mer an att vi hittade en sjukt fin strand som vi lag och stekte pa tre dar i strack. Kvallarna drack vi bira och kakade tortillas. Med andra ord var det tre tunga dar, lyckans er som far vara hemma i decemberdiset och jobba....
Nar vi trottnat pa strandlivet tog vi nattbussen till Mexico City, annu en liten smastad. I MC hade vi bara en eftermiddag, men vad mer behovs i en liten stad pa bara tjugo miljoner invanare. Vi hade innan fatt for oss att Mexiko City enbart skulle vara skitigt och elandigt, men vi hade iallafall fel pa en punkt, skitigt var det, men staden verkade faktiskt helt ok. Iallafall sa lange som man holl sej i centrum. Pa stora torget, El Zokalo, hade man smallt upp hockeyrink, pulkabacke och snogubbebyggarverkstad. Var grymt kul att se ansiktena pa barnen som aldrig tidigare kommit i kontakt med sno. Hela torget var dessutom helt nerlusat med lampor. Bade fler och mer smaklosa an dom man ser i Sverige, men pa nat satt sa passar det in pa stallen som dessa.
Morgonen efter var det dags att ta sej ut till flygplatsen och flyget hit. Vi tog tunnelbanan ut till flygplatsen till det hutlosa priset av 2 pesos, cirka enofemti, for fortifem minuter aka. Undrar nar Malmo ska ta efter priserna pa kollektivtrafiken.
Och nu nastan femtio timmar senare sitter vi svullna i Buenos Aires och har det gott. Imorgon ar det cupfinal i fotboll har sa vi ska ut till Boca Juniors hemmaarena och se pa fotboll. Tre lag ligger pa samma poang i serietoppen och Boca ar ett av dom, sa vi haller tummarna for Boca och hoppas pa lite liv i luckan pa stan imorgonkvall.
Ha det fantastiskt dar hemma, hoppas ni sjungit er hesa pa luciasanger och kakat lussebullar sa det sprutar ur oronen.
Miljoners lussekramar fran Ulla Lussebulla och Andy Stjarngossepandy.
Hola Pantolla
Annu an vecka har gatt pa resan och vi har nu tagit oss over halva jordklotet annu en gang. Senast var vi i Auckland och vantade pa flyget och nu sitter vi i San Cristobal de las Casas. Pa vagen har ett och annat hant med start i ett grinigt LA. Amerikanarna visade sig fran sin basta sida nar vi skulle igenom immigrations kontrollen. Vi var val iochforsig inte tillrackligt forberadda pa vad som kravdes nar man ska in i frihetens hogborg numero uno, sa mycket far vi val erkanna, men oandra sidan sa visade den fete amerikanskan som stod och kontrollerade att alla fylt i alla papper pa ratt satt, att hon definitivt vaknat pa fel sida. Vi trodde i var enfald att eftersom vi skulle flyga vidare morgonen efter till Mexiko sa behovde vi inte ha bokat hotel i forvag eftersom vi anda skulle spendera natten pa flygplatsen. Detta var ju naturligtvis fel enligt henne och det borde ju alla veta att sa ar det oavsett om man ar dum turist eller for den delen bor i en avlagsen avkrok av varlden och aldrig overhuvudtaget vare sej hort talas om USA eller for den delen satt ett flygplan. Sa efter en smatt panikartad kvart,med inre bilder som sa oss att nu kommer vi fa spendera resten av vart liv i inegenmansland mellan Nya Zealand och USA, dar hela kon till passkontrollen involverad i vart problem, sa dok vart feta och otrevliga dumhuvud till kontrollant tillbaka och medelar att "Oups det var visst inga problem, det ar bara skriva transit to Mexiko". Tack sa j..la mycket -PUCKO!!!! Sa var forsta kontakt med USA bekraftade mer eller mindre vara tankar om landet sen innan. Sen var det en harlig natt pa LAX flygplats som till och med var mindre spannande an Sturup, TJOHOOO.
Val framme i Mexiko blev det transfer till Playa del Carmen. Incheckning pa Happy Gecko, en dusch och sen ut o kaka tacos -BIG TIME! Vara forsta tacos och gockamoj i Mexiko smakade suverant, efterat gled vi ner pa stranden for att titta jazzfestival. Vi sag, vad som tydligen skall vara riktigt stora namn i jazzsvangen, Earl Klugh och Al Turner med flera, sjukt skon och lattlyssnad jazz, inte nan sketen fusion som man inte fattar ett smack av. Blir definitivt ett par skivor nar vi kommer hem. Stammningen var sjukt skon, bira pa stranden med massa folk, 25 grader pa natten, en svag bris och underbar musik, vad sager man....
Playa del Carmen var i ovrigt en typisk charterstad. Tre dagar dar var lagom med fantastisk strand, skont vader, den obligatoriska gringogatan med forsaljarna som saljer allt du inte behover och dessutom inte vill ha. Allt var svindyrt (dyrare an hemma) och ganska ocharmigt om man inte holl sej pa bakgatorna. Men detta var precis vad vi behovde, inga bekymmer - Hakuna Matata- o gott vader.
Vidare fran Carmen blev det nattbuss till Palenque. Palengue anses vara en av de viktigaste Mayaomradena. Vi tog in pa djungelhostel i El Panchan. Spenderade forsta dan har med att softa. Vi hittade ett vattenfall har dar jag (Andreas) tog ett helt fantastiskt bad, kvallen fordrev vi pa Don Mucho´s med Quesadillas och Coronabira pa en grymmt soft restaurang. Vaknade tidigt morgonen efter for att ta oss upp till mayaruinerna. Riktigt haftigt nar man tanker pa att man byggde detta for 1500 ar sen. Men som med alla ruiner, efter tre timmar tittandes pa hogar av sten sa trottnar man lite, sa det blev ett nytt dopp i vattenfallet for att sen ta oss in till Palenque och bussen till San Cristobal, dar vi alltsa ar nu.
San Cristobal ar en otroligt vacker gammal spansk kolonialstad mest kand for Zapatista-guerillans uppror har i borjan pa 90-talet. San Cristobal ligger i bergen pa 2000 meters hojd, sa 30 grader byttes mot 5 pa kvalen vi kom hit. Tog in pa forsta basta hotel eftersom det var sent och vi var sega efter bussresan. Mexarna har namligen den lilla iden, att finns det ett hus vid vagen sa skall man satta upp ett vaggupp fore och efter vilket resulterar i att 18 mil buss tar cirka sex och en halv timma. Hotelet var lite dyrt sa vi bytte morgonen efter. Sen blev det ut pa stan for att skaffa frukost, gick upp till lokala matmarknaden dar kvinnor och man trangdes for att salja allt fran frukt, levande honor i snore over armen, kott med tillhorande flugor i jatteformat via svinfula klader till dvd-filmer och da framforallt porrfilmer. Med andra ord allt man behover och lite till. Blev lite brod, avocado, tomater och en hel pase frukt som vi inte hade tankt oss men gott var det. Sen blev de sightseeing i stan, med vackra kyrkor och fina lokala marknader. Kvallen spenderades runt lagerelden pa guesthuset dar vi bestamde oss for att skippa resten av centralamerika pa grund av det faktum att har nere hander sa j..la mycket skit. Gar man in pa UDs hemsida kan man fa en massa anledningar att inte aka hit. Vi visste om detta till viss del nar vi bokade men laget har forvarrats det senaste aret och flera europeiska landers utrikesdepartement avrader fran att aka hit.
Sa idag har vi spenderat dagen med att boka om biljetter sa pa torsdag flyger vi ner till Buenos Aires istallet. Ska bli fantastiskt kul att komma tillbaka till Argentina och slippa vara orolig for skurkar och banditer som vill rana, morda och valdta oss, inte nodvandigtvis i namnd ordning dock.
Sa nasta inlagg blir forhoppningsvis fran BA.
Ni kanske har upptackt att en resa aldrig blir som man planerar, men det ar ju det som ar det roliga o andra sidan.
Ha det guttis dar hemma och at er smallfeta pa julgodis o sill, sjalva ska vi feta till oss pa stora biffar och rott vin.
Kramelikram och pusselipuss
AndyBandy och UllaBandulla
Nu drar vi vidare...
Da var alltsa dagen kommen, alltsa den sista har pa Nya Zealand. Sista veckan har mest inneburit transport fran sydon anda upp till Auckland. Vi har aven hunnit med att slappa en hel del oxa vilket varit valbehovligt da det trots allt varit ganska intesivt resande i snart tva manader, det ar jobbigt att vara ledig...lyckans er som far vara hemma och jobba och vila upp er :-).
En liten sammanfattning av resan sa har langt kan kanske vara pa sin har plats, da detta kanns som en milstolpe pa var resa.
Nya Zealand har bjudit pa det mesta man kan onska sej, och naturligtvis lite till. Landet har bjudit pa allt fran vackra strander till snokladda berg, valar, kiwisar, tjuvaktiga opossums, en jakla massa tyskar och eremitkraftor som Ulrika forsokt sno huset for i sin jakt pa snackor att fylla halva var lagenhet hemma med. Vi kom hit med mycket hoga forvantningar, kanske till och med lite for hoga da vi i vissa lagen inte tyckt Nya Zealand ar riktigt lika fantastiskt som det var pa bild hemma. Atta veckor som vi har varit har ar kanske i mesta laget om man bara ska resa runt, sa nu langtar i vi efter att fa komma vidare till nagot nytt och framfor altt till lite varme. Vadret har nere har lamnat en hel del annat att onska sej da vi till storsta delen har haft skitvader.
Trots allt detta sa har vi haft det jaklig gott har nere och vi har njutit av varje sekund, framfor allt nar vi lag i taltet och regnet pissade ner...
I eftermiddag lyfter planet igen med tva glada svenskar pa vag mot Mexiko. Forsta stoppet blir Playa del Carmen, dar vi stannar ett par dagar for att knapersteka vara blekfeta kroppar i den forhoppningsvis brannande solen. Pa kvallarna ska vi skolja ner feta buritos med svala CERVESAs och skaka rumporna i en het SALSA. Det med salsan kan ni nog ta med en nypa salt eller oxa haller vi den over buritosen istallet, tror det funkar battre for oss eftersom jag har tva vansterfotter och Ulrika foddes utan taktkansla, dessutom ar hon inget vidare pa att lata mannen fora...
Sen blir det en vecka i Mexiko for att sen korsa gransen till Guatemala dar dom stranga skolfroknarna i Antigua skall forsoka banka in lite spanskakunskaper i vara tjocka skallar, skall bli spannande att se hur det gar. Ulla har lovat att halsa pa sin larare med ett rungande HolaPantolla forsta dan, hoppas att hon inte tar kal pa den stackaren bara. Bo ska vi gora hos en guatemalansk (eller vad det heter) familj. Ska bli skitkul.
Nasta gang vi skriver kanske det blir pa spanska sa det ar bast ni tar fram spanskaparlorerna redan nu sa att dom ligger redo framfor burken nar ni loggar in pa internets kanske just nu hetaste blogg (med tanke pa den strom av kommentarer och halsningar vi far).
Ta det lugnt med gloggen och pepparkakorna framover sa att ni har lite julstammning kvar till julafton och ta hand om er allesammans.
Kramar
UllaBulla och AndyBandy
Smaskigt med blackfisk - kolla in armarna
Sa har gutt ar det att paddla pa Nya Zealand
Lunch pa Routburn tracken (trakiga vyer)
Tillbaka fran Abel Tasman
Sa har det gatt annu en vecka pa Nya Zealand, har hant lite av varje sen senast i Fox Glacier. Dan efter skulle vi ta oss sa langt norr ut vi pallade, eftersom puckot Nilsson som sagt bokat fel datum for farjan hade vi lite brattom upp till Abel Tasman och Golden Bay som skulle vara (som nu i efterhand ar bekraftat) riktigt NAJS. Pa vagen skulle diverse turistfallor betas av allt ackompanjerat med Ullas och mitt for dagen fantastiska humor. Det var inte manga leenden pa den bilfarden, dessutom kom vi inte sa himmla langt eftersom brandlarmet hade hallit oss vakna halva natten vilket resulterade i, forutom dfet stralande humoret, att vi inte var superduperpigg och inte pallade kora sa himla langt. Det anda positiva med den dan var att vi antligen fick se en livs levande Kiwifagel, efter cirka femhundra mil pa vagarna lyckas vi antligen se en, visserligen ungefar i en millisekund men anda...
Dan efter lyckades vi iallafall ta oss hela vagen till Motueka i narheten av Abel Tasman, med ett mellanstopp pa The Swedish Bakery i Nelson, dar vi tryckte Chokladbiskvi, negerboll och pepparkakor, MMMMMM. Egentligen skulle vi till Marahau och bo dar, men i ren forvirring akte vi till fel stad som senare visade sej vara ett lyckodrag eftersom Marahau bestod av ungefar tva hus och Motueka var en jattemysig liten hala. Har blev det inte manga knop gjorda forutom en tvatimmar lang cykeltur och kalhygge pa Pekkas knopp.
Pa lordagen var det sa dax att hamta ut kajak (eller snarare pram i detta fallet) och ge sej ut pa de sju haven i Abel Tasman. Nar vi bokade pa onsdagen lovade vaderleksprognosen (som vi blaoggda svenskar var dumma nog att tro pa) tre harliga dagar stralande sol, nar vi gav oss ivag pa lordagen sa var det enligt den uppdaterade prognosen tre dagar med regn som vantade. Som tur var sa stamde inte denna prognos heller sa lordagen bjod pa, efter en molnig formiddag pa nastan vindstilla soligt och dryga 20 grader. Halva dagen spenderades pa stranden med en brand rygg som resultat. Kom fram till dar vi taltade vid femtiden och kvallen bjod inte pa mer an en promenad och lite gott kak innan vi krop ner i sovsacken.
Vaknade pa sondagen i stekande sol och hade goda forhoppningar om annu en fin dag, dock nagra sma moln pa himmlen. Vi plockade ihop vara prylar och var som sista par ivag pa morgonen, spenderade forsta halvtimmen med att titta pa en sal som fatt tag pa en gigantisk blackfisk som den krubbade pa. Blackfiskens armar var atminstone en meter langa. Fortsatte paddlingen nagon timme medans vadret mulnade pa och det borjade blasa, vi skulle ta oss upp till Tonga Bay, vanda dar och sen paddla ner till Bark Bay for att sova. Vinden gjorde dock att vi bestamde oss for att skippa Tonga och paddla direkt till Bark Bay. Efter att paddlat forbi en salkolloni och hangt lite med de lokala sal hang-aroundsen paddlade vi vidare mot Bark men var tvugna att vanda pa grund av vinden och ta oss ner till narmsta strand for att vanta ut blasten och hoppas pa att det skulle mojna. Kanonbeslut eftersom hade vi paddlat tio meter langre forbi udden vi vande vid hade vi sett Bark Bay dar vi skulle sova. Inte mojnade vinden, sa det blev att paddla samma stracka tva ganger i stark motvind, KUL.
Pa kvallen borjade molnen hopa sej och framat niotiden oppnade sej himlen. Natten bjod pa tolv timmar skyfall i strack i en skon blandning med halv orkan (Ulla sa att jag skulle skriva det sa att ni tycker lite synd om oss), dessutom var vi tvugna att mitt i natten jaga en opossum som var sugen pa nattamacka och hittade var matpase i vart talt.
Vaknade pa morgonen (eller vad man ska saga eftersom vi inte hade sovit pa hela natten) med prexis allting dyngsurt. Sa det var bara snabbt rafsa ihop rubbet for att forsoka paddla tillbaka till utgangstallet och lamna kajakerna. Vi tyckte pa vagen dit att havet var ratt oroligt och det var rejala dyningar med medfoljande sjosjuka och olust. Fick veta nar vi var iland igen att vi var de anda som tagit sej ut overhuvudtaget, alla andra hade varit tvugna att ringa battaxi for att komma tillbaka. Vi kande oss lite dumdristiga, men vi klarade oss fram iallafall i ett stycke.
Sa nu sitter vi valbehallna i Takaka och har under dagen varit uppe i Farewell Spit och tittat pa sand. Dom hade sagat ner ett halv grapefrukttrad pa guesthouset har sa det var bara ta sa mycket frukt vi ville och pressade farsk grapefruktjuice direkt fran tradet, inte ofta man gor det hemma.
Imorgon far vi vidare mot Picton och sen blir det farja over till nordon igen, bara en vecka kvar innan vi lamnar landet, kanns sorgligt men det ska bli kul att komma vidare.
Ha det bra hemma och ta hand om er.
Massor med kramar
UllaBella och AndyPandy
Fore snaggningen
Efter snaggning
Ulla o Pekka i Jetboaten - Oj vad det gick
Pa vag norrut igen
Senast jag skrev satt vi i ett regnigt Milford Sound och huttrade. Nar vi vaknade upp dagen efter hade regnet overgatt i sno och nar vi gick ut i koket for att ata frukost mottes vi av den roliga skylten "VAGEN OPPEN, MEN SNOKEDJOR MASTE ANVANDAS", som tur var hade vi inga snokedjir sa paniken spred sej e det Nilssonska-Perssonska lagret, ska vi bli insnoade har ett par dar nu, KUL. Efter lite efterforskande fick vi iallafall reda pa att det gick att ta sej igenom passet over bergen om vi stack pa studs, innan nasta snoovader kom, sa det var ju bara raffsa ihop alla pinnaler pa kortast mojliga tid. Fem minuter senare satt vi i bilen pa vag upp mot passet och dom forsta snoflingorna borjade sakta singla ner. Val igenom passet var detbara andas ut och tacka hogre makter for att vi inte fastnade i Milford, tillaggas bor att Milford inte ar varldens mest spannande stalle och man vill absolut inte spendera mer tid an man behover dar.
Vidare pa vag ut fran Milford tog vi det lugnt och njot av den fantastiska utsikten. Vi fick sallskap av nagra till en borjan ratt trevliga krabater, den alpina papegojan Kea (se bild), dessa var mer an vanligt sallskapliga och vi tyckte det var skoj anda till vi insag att papegojhel...et hade kakat upp halva bilen, ett antal hal i gummilisterna runt dorrarna hade dom lyckats slita upp sa det var bara sticka darifran medans vi fortfarande hade dacken kvar pa bilen och hoppas att biluthyrningsfirman inte marker nat.
Sa smaningom kom vi fram till Queenstown efter att fikat i Te Anau tillsammans med Ullas gamla rumskompis fran Chamonix och hennes kille. Dom var pa fem veckor semester har och det var ren slump att vi sprang in i dom.
I Queenstown som ar adrenalinhuvudstad i Nya Zealand blev det inte lika mycket adrenalinpumpande aktiviteter som vi hoppats pa, mest pa grund av att det var tokdyrt, sa bungy o annat skoj fick stryka pa foten och det slutade ialalfall med att vi akte skitsnabb bat pa Shootover River, sa kallad jet-boat. Jet-boating gar ut pa att man hittar den grundaste och vildaste floden i narheten, tar en toksnabb bat och en forare som inte vet varken sitt eget eller nagon annans basta och kor uppfor tidigare namnd flod. Dessutom galler det tydligen att man ska kora sa nara de lodrata klippvaggarna som mojligt, helst sa man far skrubbsar i panna, men skoj var det.
Fran Queenstown tog vi oss till Glenorchy for att ga delar av Routeburn tracken. Routburn ar en av nio sa kallade "Great Walks", den ar normalt tre dagar tva natter, borjar i Glenorchy och slutar i Milford, vi hade ingen lust med kranglet att ta oss tillbaka till bilen eftersom dom 34 km som man gick forvandlades till narmare 30 mil vag for att ta sej tillbaka runt berget, och nej, det ar inte nan overdrift faktisk det var minst 300 km att ta sej rumt hela vagen tillbaka till bilen. Sa planen var att ga upp till forsta stugan spendera tva natter har inklusive en dagstus och sen ga tillbaka ner. Planerna holl nastan, forsta dan var helt fantastisk, solen stralade, det var 20 grader i lufte och vindstilla, vandringen som normalt tar 3,5 timmar tog runt 6 timmar pa grund av att vi lag o sov i solen minst tva. Efter en fin forsta dag som avslutades med pasta och vin, vaknade vi upp i vara sovsackar till ett harligt smattrande pa rutorna. De nyazealandska meteorolgerna ar faktiskt till och med samre an dom svenska, sa trots att man utlovat ytterligare tva dagar sol sa oste regnet ner och det skulle fortsatta sa eett par dar till, konstigt nog sa har dom alltid ratt nar det galler regnovader. Sa efter ett tappert forsok att genomfora dagsturen upp till toppen, sa slutade det med att vi pa rekordtid, 2,5 timmar, tog oss tillbaka till bilen eftersom vi inte ville odsla en av de fa dagarna vi har kvar i Nya Zealand i en liten ruggig stuga i regnet.
Sa vi styrde istallet kosan mot Wanaka, en liten ski-bum hala med mysiga kafeer och till Ullas fortjusning nagra affarer med just de kladesmarkena hon sa hett alskar. Facit fran Wanaka blev saledes att vi koncumerade upp de sista pengarna vi hade pa kaffe och klader (iallafall battre an vin och kvinnor) sa har vi nu tagit oss vidare till Fox Glacier dar vi skall besoka de tva storsta glaciarerna pa Nya Zealand, Fox och Franz Josef's glaciers.
Just jag, glomde ju beratta om bion i Wanaka, vi var igar pa bio och sag en film som hette Taken, en nagot actionspackad rulle med Liam Neeson, filmen var bra men upplevelsen var sjalva bion, istallet for en vanlig biosalong var det en massa lagom nersuttna soffor utplacerade i en stor sal, ratt mycket bekvammare an pinnastolarna pa SF i Sverige. eftersom man bara hade en filmkamera sa hade man paus i mitten pa filmen nar det var dags att byta rulle, denna paus utnyttjade man till att kranga sjukt goda choclate chip cookies direkt ur ugnen, det var inte lite smor i dom kagorna kan jag lova men vad gor det nar dom tar en med till himmelriket.
Det ar val ungefar vad som hant sen sist. Ha det riktigt bra i hostrusket hemma, nu blir det bara varmare for oss och om nan vecka ligger vi pa stranden utanfor Auckland.
Kramar
UllaBulla och AndyRandy
En trott Ulla i urskogen, i en av dom j...a uppforsbackarna!
Och har ar resultatet
Andreas forbereder middagen
Ett snoigt Fiordland
Monstret som at upp gummilisterna pa var bil. Kea-fagel
Surf's Up
Ulla o mordarsniglarna
Andy o Flipper
