Tva packade sillar i BA
Nu ar vi antligen framme i Buenos Aires, efter 44 harliga timmar pa luffen. Vara biljetter mellan Mexico till Argentina var sa fiffiga att vi hade tva mellanlandningar i Montreal och Toronto i Kanada, som uppenbarligen ligger ungefar mitt emellan Mexico City och Buenos Aires. Dessutom akte vi med Air Canada som tryckte in oss pa en 11 timmars flygning med mindre benrum an reguljarflyget Malmo-Stockholm (det ar ingen overdrift), sa det blev ju en helt fantastisk natt i flygplanet. Men nu ar vi som sagt antligen har och vi har precis tryckt varsin macka, Ulrika en Lomito Complette (dvs baguette med sallad, tomat, lovbiff, ost och skinka, cirka 2 decimeter hog, en av Argentinas nationalratter) och jag en Sandwish Milanese, innehallande bland annat en schnitzell. Dessa ligger nu som tva klumpar i sakert forvar i botten av vara utspanda bukar. Ikvall ar det dessutom assado (BBQ) pa hostellet. Sa forsta dan i Argentina kommer nog lagga ett par kilo pa vara redan halvfeta kroppar.
Senast vi skrev var vi i San Cristobal i Mexico. Vi stannade dar ytterliggare nan dag da vi tog oss ut till San Juan Chamulla. En liten byhala nan mil utanfor Cristobal. En egentligen lite sorglig upplevelse, sjalva byn var mysig men pa gatorna gick horder av feta turister i som bussats hit for att fa smaka pa "det riktiga Mexiko". Det blev lite som att vara pa zoo, dar ursprungsbefolkningen degraderats till djur i bur. Men vad kan vi saga, vi ar lika illa vi som tagit oss dit. Kandes iallafall bra att vi gjorde pa egenhand och inte i turistbuss som okar pa kanslan av sonderexploatering av fattiga.
Byn var som sagt mysig for ovrigt med ett stort torg med marknad som sallde precis det man varken behovde eller ville ha. Bakom torget lag en fantastiskt fin kyrka dar vaggarna var kantade av statyer av katolska helgon som man tillbad. Pa golvet brann hundratals ljus och golvet var bestrott av barr (vilket gjorde det livdfarligt halt). Befolkningen i Chamulla bestod till hundra procent av indianer, flertalet pratar inte ans spanska utan sitt helt egne sprak.
Tillbaka i Cristobal var vi kaffesugna sa vi hittade ett litet mysigt cafe dar vi bestallde in CaffeLatte och Choklad. Skapligt forvanade vi blev nar vi upptackte att vi formodligen hittat det anda cafeet som serverar Latte gjord pa getmjolk. Sa vi gick o rapade gammal get resten av kvallen.
Vi tog oss sen vidare fran Cristobal ner till Puerto Escondido. Esconido ar en av mexarnas egna favoritsemesterorter. Har hande egentligen inte nat sarskillt mer an att vi hittade en sjukt fin strand som vi lag och stekte pa tre dar i strack. Kvallarna drack vi bira och kakade tortillas. Med andra ord var det tre tunga dar, lyckans er som far vara hemma i decemberdiset och jobba....
Nar vi trottnat pa strandlivet tog vi nattbussen till Mexico City, annu en liten smastad. I MC hade vi bara en eftermiddag, men vad mer behovs i en liten stad pa bara tjugo miljoner invanare. Vi hade innan fatt for oss att Mexiko City enbart skulle vara skitigt och elandigt, men vi hade iallafall fel pa en punkt, skitigt var det, men staden verkade faktiskt helt ok. Iallafall sa lange som man holl sej i centrum. Pa stora torget, El Zokalo, hade man smallt upp hockeyrink, pulkabacke och snogubbebyggarverkstad. Var grymt kul att se ansiktena pa barnen som aldrig tidigare kommit i kontakt med sno. Hela torget var dessutom helt nerlusat med lampor. Bade fler och mer smaklosa an dom man ser i Sverige, men pa nat satt sa passar det in pa stallen som dessa.
Morgonen efter var det dags att ta sej ut till flygplatsen och flyget hit. Vi tog tunnelbanan ut till flygplatsen till det hutlosa priset av 2 pesos, cirka enofemti, for fortifem minuter aka. Undrar nar Malmo ska ta efter priserna pa kollektivtrafiken.
Och nu nastan femtio timmar senare sitter vi svullna i Buenos Aires och har det gott. Imorgon ar det cupfinal i fotboll har sa vi ska ut till Boca Juniors hemmaarena och se pa fotboll. Tre lag ligger pa samma poang i serietoppen och Boca ar ett av dom, sa vi haller tummarna for Boca och hoppas pa lite liv i luckan pa stan imorgonkvall.
Ha det fantastiskt dar hemma, hoppas ni sjungit er hesa pa luciasanger och kakat lussebullar sa det sprutar ur oronen.
Miljoners lussekramar fran Ulla Lussebulla och Andy Stjarngossepandy.
Senast vi skrev var vi i San Cristobal i Mexico. Vi stannade dar ytterliggare nan dag da vi tog oss ut till San Juan Chamulla. En liten byhala nan mil utanfor Cristobal. En egentligen lite sorglig upplevelse, sjalva byn var mysig men pa gatorna gick horder av feta turister i som bussats hit for att fa smaka pa "det riktiga Mexiko". Det blev lite som att vara pa zoo, dar ursprungsbefolkningen degraderats till djur i bur. Men vad kan vi saga, vi ar lika illa vi som tagit oss dit. Kandes iallafall bra att vi gjorde pa egenhand och inte i turistbuss som okar pa kanslan av sonderexploatering av fattiga.
Byn var som sagt mysig for ovrigt med ett stort torg med marknad som sallde precis det man varken behovde eller ville ha. Bakom torget lag en fantastiskt fin kyrka dar vaggarna var kantade av statyer av katolska helgon som man tillbad. Pa golvet brann hundratals ljus och golvet var bestrott av barr (vilket gjorde det livdfarligt halt). Befolkningen i Chamulla bestod till hundra procent av indianer, flertalet pratar inte ans spanska utan sitt helt egne sprak.
Tillbaka i Cristobal var vi kaffesugna sa vi hittade ett litet mysigt cafe dar vi bestallde in CaffeLatte och Choklad. Skapligt forvanade vi blev nar vi upptackte att vi formodligen hittat det anda cafeet som serverar Latte gjord pa getmjolk. Sa vi gick o rapade gammal get resten av kvallen.
Vi tog oss sen vidare fran Cristobal ner till Puerto Escondido. Esconido ar en av mexarnas egna favoritsemesterorter. Har hande egentligen inte nat sarskillt mer an att vi hittade en sjukt fin strand som vi lag och stekte pa tre dar i strack. Kvallarna drack vi bira och kakade tortillas. Med andra ord var det tre tunga dar, lyckans er som far vara hemma i decemberdiset och jobba....
Nar vi trottnat pa strandlivet tog vi nattbussen till Mexico City, annu en liten smastad. I MC hade vi bara en eftermiddag, men vad mer behovs i en liten stad pa bara tjugo miljoner invanare. Vi hade innan fatt for oss att Mexiko City enbart skulle vara skitigt och elandigt, men vi hade iallafall fel pa en punkt, skitigt var det, men staden verkade faktiskt helt ok. Iallafall sa lange som man holl sej i centrum. Pa stora torget, El Zokalo, hade man smallt upp hockeyrink, pulkabacke och snogubbebyggarverkstad. Var grymt kul att se ansiktena pa barnen som aldrig tidigare kommit i kontakt med sno. Hela torget var dessutom helt nerlusat med lampor. Bade fler och mer smaklosa an dom man ser i Sverige, men pa nat satt sa passar det in pa stallen som dessa.
Morgonen efter var det dags att ta sej ut till flygplatsen och flyget hit. Vi tog tunnelbanan ut till flygplatsen till det hutlosa priset av 2 pesos, cirka enofemti, for fortifem minuter aka. Undrar nar Malmo ska ta efter priserna pa kollektivtrafiken.
Och nu nastan femtio timmar senare sitter vi svullna i Buenos Aires och har det gott. Imorgon ar det cupfinal i fotboll har sa vi ska ut till Boca Juniors hemmaarena och se pa fotboll. Tre lag ligger pa samma poang i serietoppen och Boca ar ett av dom, sa vi haller tummarna for Boca och hoppas pa lite liv i luckan pa stan imorgonkvall.
Ha det fantastiskt dar hemma, hoppas ni sjungit er hesa pa luciasanger och kakat lussebullar sa det sprutar ur oronen.
Miljoners lussekramar fran Ulla Lussebulla och Andy Stjarngossepandy.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ssssss...... vad är 44timmar att gnälla över.Det slår inte cykelturen i mörker och decemberduggregn till och från jobbet. Hur som helst - kan meddela att årets julglögg avnjutits i helgen. Klart godkänd!
Ha det fortsatt gutt därnere. Norrköpingsmamman
Trackback
