Pa vag norrut igen
Halleloja, da var det dax att plita ner nagra rader igen. Tiden har nere flyger ivag och aven om det ar en vecka sen jag skrev sist sa kanns det som det var igar. Nu ar det bara tva veckor kvar av Nya Zealand sa det borjar dra ihop sej, vi har dryga veckan kvar pa sydon innan vi ska ta farjan over sundet igen. Egentligen skulle vi aka ett par dagar senare men pa grund av hardsmallta i mitt palle sa lyckades jag boka baten till fel dag, BRAVO! Sa nu far vi ett par extra dagar pa norra on.
Senast jag skrev satt vi i ett regnigt Milford Sound och huttrade. Nar vi vaknade upp dagen efter hade regnet overgatt i sno och nar vi gick ut i koket for att ata frukost mottes vi av den roliga skylten "VAGEN OPPEN, MEN SNOKEDJOR MASTE ANVANDAS", som tur var hade vi inga snokedjir sa paniken spred sej e det Nilssonska-Perssonska lagret, ska vi bli insnoade har ett par dar nu, KUL. Efter lite efterforskande fick vi iallafall reda pa att det gick att ta sej igenom passet over bergen om vi stack pa studs, innan nasta snoovader kom, sa det var ju bara raffsa ihop alla pinnaler pa kortast mojliga tid. Fem minuter senare satt vi i bilen pa vag upp mot passet och dom forsta snoflingorna borjade sakta singla ner. Val igenom passet var detbara andas ut och tacka hogre makter for att vi inte fastnade i Milford, tillaggas bor att Milford inte ar varldens mest spannande stalle och man vill absolut inte spendera mer tid an man behover dar.
Vidare pa vag ut fran Milford tog vi det lugnt och njot av den fantastiska utsikten. Vi fick sallskap av nagra till en borjan ratt trevliga krabater, den alpina papegojan Kea (se bild), dessa var mer an vanligt sallskapliga och vi tyckte det var skoj anda till vi insag att papegojhel...et hade kakat upp halva bilen, ett antal hal i gummilisterna runt dorrarna hade dom lyckats slita upp sa det var bara sticka darifran medans vi fortfarande hade dacken kvar pa bilen och hoppas att biluthyrningsfirman inte marker nat.
Sa smaningom kom vi fram till Queenstown efter att fikat i Te Anau tillsammans med Ullas gamla rumskompis fran Chamonix och hennes kille. Dom var pa fem veckor semester har och det var ren slump att vi sprang in i dom.
I Queenstown som ar adrenalinhuvudstad i Nya Zealand blev det inte lika mycket adrenalinpumpande aktiviteter som vi hoppats pa, mest pa grund av att det var tokdyrt, sa bungy o annat skoj fick stryka pa foten och det slutade ialalfall med att vi akte skitsnabb bat pa Shootover River, sa kallad jet-boat. Jet-boating gar ut pa att man hittar den grundaste och vildaste floden i narheten, tar en toksnabb bat och en forare som inte vet varken sitt eget eller nagon annans basta och kor uppfor tidigare namnd flod. Dessutom galler det tydligen att man ska kora sa nara de lodrata klippvaggarna som mojligt, helst sa man far skrubbsar i panna, men skoj var det.
Fran Queenstown tog vi oss till Glenorchy for att ga delar av Routeburn tracken. Routburn ar en av nio sa kallade "Great Walks", den ar normalt tre dagar tva natter, borjar i Glenorchy och slutar i Milford, vi hade ingen lust med kranglet att ta oss tillbaka till bilen eftersom dom 34 km som man gick forvandlades till narmare 30 mil vag for att ta sej tillbaka runt berget, och nej, det ar inte nan overdrift faktisk det var minst 300 km att ta sej rumt hela vagen tillbaka till bilen. Sa planen var att ga upp till forsta stugan spendera tva natter har inklusive en dagstus och sen ga tillbaka ner. Planerna holl nastan, forsta dan var helt fantastisk, solen stralade, det var 20 grader i lufte och vindstilla, vandringen som normalt tar 3,5 timmar tog runt 6 timmar pa grund av att vi lag o sov i solen minst tva. Efter en fin forsta dag som avslutades med pasta och vin, vaknade vi upp i vara sovsackar till ett harligt smattrande pa rutorna. De nyazealandska meteorolgerna ar faktiskt till och med samre an dom svenska, sa trots att man utlovat ytterligare tva dagar sol sa oste regnet ner och det skulle fortsatta sa eett par dar till, konstigt nog sa har dom alltid ratt nar det galler regnovader. Sa efter ett tappert forsok att genomfora dagsturen upp till toppen, sa slutade det med att vi pa rekordtid, 2,5 timmar, tog oss tillbaka till bilen eftersom vi inte ville odsla en av de fa dagarna vi har kvar i Nya Zealand i en liten ruggig stuga i regnet.
Sa vi styrde istallet kosan mot Wanaka, en liten ski-bum hala med mysiga kafeer och till Ullas fortjusning nagra affarer med just de kladesmarkena hon sa hett alskar. Facit fran Wanaka blev saledes att vi koncumerade upp de sista pengarna vi hade pa kaffe och klader (iallafall battre an vin och kvinnor) sa har vi nu tagit oss vidare till Fox Glacier dar vi skall besoka de tva storsta glaciarerna pa Nya Zealand, Fox och Franz Josef's glaciers.
Just jag, glomde ju beratta om bion i Wanaka, vi var igar pa bio och sag en film som hette Taken, en nagot actionspackad rulle med Liam Neeson, filmen var bra men upplevelsen var sjalva bion, istallet for en vanlig biosalong var det en massa lagom nersuttna soffor utplacerade i en stor sal, ratt mycket bekvammare an pinnastolarna pa SF i Sverige. eftersom man bara hade en filmkamera sa hade man paus i mitten pa filmen nar det var dags att byta rulle, denna paus utnyttjade man till att kranga sjukt goda choclate chip cookies direkt ur ugnen, det var inte lite smor i dom kagorna kan jag lova men vad gor det nar dom tar en med till himmelriket.
Det ar val ungefar vad som hant sen sist. Ha det riktigt bra i hostrusket hemma, nu blir det bara varmare for oss och om nan vecka ligger vi pa stranden utanfor Auckland.
Kramar
UllaBulla och AndyRandy
Senast jag skrev satt vi i ett regnigt Milford Sound och huttrade. Nar vi vaknade upp dagen efter hade regnet overgatt i sno och nar vi gick ut i koket for att ata frukost mottes vi av den roliga skylten "VAGEN OPPEN, MEN SNOKEDJOR MASTE ANVANDAS", som tur var hade vi inga snokedjir sa paniken spred sej e det Nilssonska-Perssonska lagret, ska vi bli insnoade har ett par dar nu, KUL. Efter lite efterforskande fick vi iallafall reda pa att det gick att ta sej igenom passet over bergen om vi stack pa studs, innan nasta snoovader kom, sa det var ju bara raffsa ihop alla pinnaler pa kortast mojliga tid. Fem minuter senare satt vi i bilen pa vag upp mot passet och dom forsta snoflingorna borjade sakta singla ner. Val igenom passet var detbara andas ut och tacka hogre makter for att vi inte fastnade i Milford, tillaggas bor att Milford inte ar varldens mest spannande stalle och man vill absolut inte spendera mer tid an man behover dar.
Vidare pa vag ut fran Milford tog vi det lugnt och njot av den fantastiska utsikten. Vi fick sallskap av nagra till en borjan ratt trevliga krabater, den alpina papegojan Kea (se bild), dessa var mer an vanligt sallskapliga och vi tyckte det var skoj anda till vi insag att papegojhel...et hade kakat upp halva bilen, ett antal hal i gummilisterna runt dorrarna hade dom lyckats slita upp sa det var bara sticka darifran medans vi fortfarande hade dacken kvar pa bilen och hoppas att biluthyrningsfirman inte marker nat.
Sa smaningom kom vi fram till Queenstown efter att fikat i Te Anau tillsammans med Ullas gamla rumskompis fran Chamonix och hennes kille. Dom var pa fem veckor semester har och det var ren slump att vi sprang in i dom.
I Queenstown som ar adrenalinhuvudstad i Nya Zealand blev det inte lika mycket adrenalinpumpande aktiviteter som vi hoppats pa, mest pa grund av att det var tokdyrt, sa bungy o annat skoj fick stryka pa foten och det slutade ialalfall med att vi akte skitsnabb bat pa Shootover River, sa kallad jet-boat. Jet-boating gar ut pa att man hittar den grundaste och vildaste floden i narheten, tar en toksnabb bat och en forare som inte vet varken sitt eget eller nagon annans basta och kor uppfor tidigare namnd flod. Dessutom galler det tydligen att man ska kora sa nara de lodrata klippvaggarna som mojligt, helst sa man far skrubbsar i panna, men skoj var det.
Fran Queenstown tog vi oss till Glenorchy for att ga delar av Routeburn tracken. Routburn ar en av nio sa kallade "Great Walks", den ar normalt tre dagar tva natter, borjar i Glenorchy och slutar i Milford, vi hade ingen lust med kranglet att ta oss tillbaka till bilen eftersom dom 34 km som man gick forvandlades till narmare 30 mil vag for att ta sej tillbaka runt berget, och nej, det ar inte nan overdrift faktisk det var minst 300 km att ta sej rumt hela vagen tillbaka till bilen. Sa planen var att ga upp till forsta stugan spendera tva natter har inklusive en dagstus och sen ga tillbaka ner. Planerna holl nastan, forsta dan var helt fantastisk, solen stralade, det var 20 grader i lufte och vindstilla, vandringen som normalt tar 3,5 timmar tog runt 6 timmar pa grund av att vi lag o sov i solen minst tva. Efter en fin forsta dag som avslutades med pasta och vin, vaknade vi upp i vara sovsackar till ett harligt smattrande pa rutorna. De nyazealandska meteorolgerna ar faktiskt till och med samre an dom svenska, sa trots att man utlovat ytterligare tva dagar sol sa oste regnet ner och det skulle fortsatta sa eett par dar till, konstigt nog sa har dom alltid ratt nar det galler regnovader. Sa efter ett tappert forsok att genomfora dagsturen upp till toppen, sa slutade det med att vi pa rekordtid, 2,5 timmar, tog oss tillbaka till bilen eftersom vi inte ville odsla en av de fa dagarna vi har kvar i Nya Zealand i en liten ruggig stuga i regnet.
Sa vi styrde istallet kosan mot Wanaka, en liten ski-bum hala med mysiga kafeer och till Ullas fortjusning nagra affarer med just de kladesmarkena hon sa hett alskar. Facit fran Wanaka blev saledes att vi koncumerade upp de sista pengarna vi hade pa kaffe och klader (iallafall battre an vin och kvinnor) sa har vi nu tagit oss vidare till Fox Glacier dar vi skall besoka de tva storsta glaciarerna pa Nya Zealand, Fox och Franz Josef's glaciers.
Just jag, glomde ju beratta om bion i Wanaka, vi var igar pa bio och sag en film som hette Taken, en nagot actionspackad rulle med Liam Neeson, filmen var bra men upplevelsen var sjalva bion, istallet for en vanlig biosalong var det en massa lagom nersuttna soffor utplacerade i en stor sal, ratt mycket bekvammare an pinnastolarna pa SF i Sverige. eftersom man bara hade en filmkamera sa hade man paus i mitten pa filmen nar det var dags att byta rulle, denna paus utnyttjade man till att kranga sjukt goda choclate chip cookies direkt ur ugnen, det var inte lite smor i dom kagorna kan jag lova men vad gor det nar dom tar en med till himmelriket.
Det ar val ungefar vad som hant sen sist. Ha det riktigt bra i hostrusket hemma, nu blir det bara varmare for oss och om nan vecka ligger vi pa stranden utanfor Auckland.
Kramar
UllaBulla och AndyRandy
Kommentarer
Postat av: Guran
Tja på er. Det låter som att ni kan behöva tina upp er på stranden ett tag nu.
Har själv börjat fundera över en liten tripp till varmare trakter. Tyvärr blev det inget med huset, så vi får trösta oss med en resa nu när man inte ska bli luspank husägare. Argentina lockar lite... kom gärna med tips.
Trackback
