nersson

Halleloja, da var det dax for uppdatering igen. Vi har nu tagit oss ner till den sydligaste spetsen av Nya Zealand. Det kanns nastan som varlden tar slut har och att man mer eller mindre snart ska trilla over kanten. Landskapet ar kargt, vagarna ar hoga o vinden tillrackligt stark for att kunna valta far.

Pa vagen hit ner har faktiskt inte jattemycket hant, men har kommer en snabb briefing.

Efter senaste inlagget tog vi oss ner till Hanmer Spring, detta ar en ganska mysig liten alpby som bjod pa kanske det samsta vadret som skadats de senaste 100 aren, regnet pissade ner i dryga dygnet sa man kande sej lagom fuktskadad och genomfrusen. Frusenheten avhjalptes med 3 timmar i varma kallor/pooler som doftade agg men var FAAAAANTAASTIIISKT skont.
Vidare ner till Christchurch for lite relax i storstaden, var fantastikt kulturella och gick pa Konstutstallning som vi, dom om var forvaning, inte begrep minsta lilla av. Sa vi kotntrade med rugbyfinal tillsammans med pilsnerstinna nyazealandare pa sportbar, visserligen fattar vi inte sa mycket av det heller men det ar alltid underhallande att se vuxna karlar som sloss om en ladertrasa. Wellington forlorade dock, tyvarr, mot Canterbury med blygsamma 6-7, FAN.
Efter nagra dagar i Christchurch akte vi aver till Akaroa, en exakt kopia av varat eget Bastad. Har var det antligen dax for anda anledningen till att Ulla ville till Nya Zealand (kanske inte anda men...) SIMMA MED DELFINER!!!! Sa det var bara pa med den snygga vatdrakten hoppa ner i baten, kora utav bara fasen i en halvtimma o sen ner i plurret. Det var skithaftigt, vi var sammanlagt i vattnet  i 45 minuter och det var massor med sma sota delfiner som simmadeomkring runt om oss. Nu far vi dra lite lokal zoologi for sakerhets skull, delfinerna vi simmade med var Hector's dolphins, varlden minsta och mest sallsynta delfin den blir mellan 100 och 120 cm och finns bara i nagra tusen exemplar kvar. Men iallafall var det en helt fantastisk upplevelse.
Efter Akaroa har vi tagit oss via Dunedin, Otago peninsula och The Catlins ner till sodra spetsen. Har nere finns inte sa mycket mer an en massa monsterfar (har nere fattar man att Nya Zealand har 48 milioner far pa 4 milioner invanare) och en massa salar, sjoelefanter och sjolejon som mest ser ut som forvaxta mordarsniglar. Men det ar sjukt stoslaget och vilt, man skall vara lycklig som fatt se detta.
Imorgon sticker vi ut pa en tredagars vandring och sen styr vi nasan mot norr igen, vi har foresten varit i Nya Zealand i 4 veckor och har fyra veckor kvar, sa nu ar vi halvvags.

Ha det nu bra dar hemma
STOORA kramar fran

UllaBella o Pekka

Jahopp, da sitter man har lite lagom svullen efter grattinerad hummer och ett inte allt for risigt chardonnayvin och har lite daligt samvete att man inte uppdaterat sidan pa ett tag.
Senast tror jag att vi var pa plats i New Plymouth sa vi tar val vid ungefar dar vi slutade.

New Plymouth, en gandka ok stad med en del justa fik och en ratt haftig vulkan runt knuten, tanken var att vi skulle bestiga Mount Taranaki, vulkanen med andra ord, eller iallafall ta oss en bit upp, ha lite mysig picknick och njuta av scenerna fran en snobekladd vulkan, men ack vad vi gick bet pa den. Vi vaknade glada i hagen, Ulrika klackte den overaskande att det var fantastiskt vader trotts att det i sjalva verket var dimma o smaduggade. Ett par timmar senare var vi tillbaka i New Plymouth och enbart sett handen framfor oss, med andra ord fiasko, som tur var hittade vi ett fik som serverade gott kaffe och apelsinkaka indrankt i cointreau. NAJS.

Efter fiaskot i New Plymouth stack vi vidare till Wellington. Efter nagra timmar i bil pa motorvagen samt nagra extra for att hitta ett guesthouse med ett par ladiga sangar var det bara ga att lagga sej for att dagen efter vakna for lite sajtsing, Wellington ar en ganska bra kopia av London o en riktigt mysig stad.
Pa fredagkvallen satte vi pa oss suspemsoarerna och gick pa rugby. Det var semifinal i Nya Zealandska cupen mellan Wellington Lions och Southland Stags. Ingen av oss forstar nagot som helst av rugby men det blev en upplevelse utover det vanliga. Efter 2 minuter kom forsta lite allvarligare skadan pa plan, sjukvardspersonal kom in pa planen och efter det var nog dessa mer inne pa planen och cirkulerade an utanfor linjerna. 8 minuter in i matchen hade fetknoppen framfor oss tryckte 2 starkbira, han var uppe i atta innan matchen var slut. Med andra ord kan man likna rugby med vilket rallarsvingsslagsmal pa krogen som helst. Hur som helst slutade matchen efter ett par dramatiska vandningar 28-19 till Wellington och nu vantar final pa fredag och sjalvskriver kommer vi sittade bankade framfor TVn pa nan pub med minst varsit attapack bira framfor oss och suspen pa huvet.

Nu har vi tagit oss ner pa sydon, forsta anhalten var Picton vid Marlboroughsound, har hande inte mer an att vi tog bilen pa en liten tur. Turligt nog sprang vi in i lite locals som hade varit uta o plockat kammusslor som dom gav till oss, saledes blev middagen denna dag grillade kammuslor med tillhorande fransk gubbe dreglandes over axeln pa oss och hoppades att nagot litet blev over, det kunde ju han glomma.

Efter Picton har vi tagit oss ner till Kaikoura, har har vi hunnit med att titta pa palssalar, som mer ser ut som mordarsniglar nagot forstorade och dessutom varit pa valsafari, fyra Moby Dickar hann vi se, vilket tydligen ar ett facit man inte helt behover skammas for. Ulla forbattrade dessutom facit med lite gronvit ansikte, vet inte om hon kanske atit nat daligt eller om vagorna an en gang hade gjort sitt jobb.
Idag har Pekken varit ute o fiskat, Ulla hade visserligen fatt tillbaka fargen i ansiktet men tyckte att hon var snyggare i hudfarjat ansikte och stannade hemma. Baten hette Sophie Rose och skepparen saknade ett ben (ovan knat och ner) och hade inte ett anda finger i behall. Fisket har gar inte riktigt att jamfora med det dar hemma, sa fort man lyckats fa ner reven pa botten (70 meter ner) var det bara att borja veva upp igen for man hade fatt napp. Ett antal Orangea och Blaa fiskar senare och nagra humrar ackompanjerat av en stor mangd albatrossar (som for ovrigt ar sa in i helvete stora faglar< storsta man sett pa 4,10m i vingspann) kom vi hem med bara en sjosjuk ombord, inte AndyPandy. Dar av den nagot overdadiga middagen idag. Skont att bryta av pastan o ketchupen ibland.

Sa da har samvetet lattat lite och det ar dax att aterga till vinet. Var nu snalla vanner och kommentera allt ni orkar pa var blogg. Bilder kommer sa fort vi har mojlighet.

Ha det guddi och massvis med kramar.
UllaBulla och Pekka

HajHaj...Nu var det dax for oss att uppdatera er lite om laget igen. Det har hunnit handa mycket sen senast, framforallt har vadret blivit battre. Nu ar det fint o soligt men vi fryser hacken av oss om kvallarna fortfarande. Sen vi senast skrev har vi i kronologisk ordning betat av foljande...

White Island - En livs levande vulkan...vi borjade dagen glada i hagen nu nar nat antligen skulle handa. Kom ivag med baten som skulle ta oss ut till vulkanen, borjade ganska snart kanna att, hmmmm...det gungar lite... 10 minuter senare ligger atta tiondelar av baten dubbelvikta med huvudena nertradda i spypasarna. Vi klarade oss relativt bra, UllaBella var bara lite gron i huvet men annars inga pizzor fran varat hall. Skepparen papekade lite fint att "Hade vi vetat att det var sa har hade vi nog inte gatt ut.". Han fick dock sjalv ta en del av smallen da det var han som stod vid soporna och tog emot spypasarna. For oss som inte lag deckade visade sej daremot alla mojliga sorters djur bland annat sjolejon och albatrossar. Albatrossar ar ungefar  som undulater fast gravita o storre, ossa flyger dom ratt bra. Efter en och en halv timmas guppande kom vi fram till White Island som alltsa ar en aktiv vulkan som man lyxigt nog inte behover klattra upp i utan man landar snallt med baten istort satt mitt inne i vulkanen. Pa on fick vi en 2 timmars rundvandring och guidning, det var ungefar vad man pallade med eftersom det luktade ruttna fisar pa hela on. Fantastiskt fint var det och bilder kommer sa fort vi hittar ett bra stalle att ladda ner dom pa. Resan hem blev som tur ar inte lika risig, utan alla holl sej pa fotterna denna gangen.

Rotorua - Dagen efter akte vi till Rotorua. Rotorua ar mest kant for sina varma kallor och sin geologiska aktivitet, detta marktes framfor allt pa att det luktade lika illa har som pa White Island, bara att har var man tvungen att bo i elandet. I Rotorua fordrev vi dagarna med SPA, 20 dollar for att i 3 timmar ligga o guppa i olika pooler med varmt vatten och nyttiga mineraler...DET AR NICE. Vi besokte ett geologiskt aktivt omrade som heter Waiotapu. Fint men inte sa mycket att orda om. Och Pekka provade rafting (forsranning pa klingande ren svenska). O Ulla hade en GO eftermiddag i hamocken och slog nytt varldsrekord i lasning.

Waitomo - Fran Rotorua tog vi oss ner till Waitomo grottorna, dessa ar kanda for sina "glowingworms". I grottorna sa lever gigantiska kolonier av lysmaskar, ga in pa www.waitomo.com sa far ni se. Har gjorde vi nat som heter Black Water Rafting, detta innebar att man sittandes i bilringar glider, kravlar och klammer sej igenom sma underjordiska grottor i en o en halv timme o tittar pa just dessa lysmaskar. Efter lite tvekan foljde Ulla med och det var bland det frackaste Pekkapojekn varit med om, Ulla tyckte nog det var ratt kul hon oxa bara att hon forsoker spela lite svar som vanligt.

Nu har vi akt ner till New Plymoth pa vastkusten och skall alldeles straxt festa pa pasta o ketchup. Lovar att bilder kommer i det snaraste.

Ni far bli lite battre pa att skriva kommentarer och mail till oss. Annars saknar vi er alla.

Stora kramar fran UllaBella o PekkaPonken