Langt ner i sodern
Halleloja, da var det dax for uppdatering igen. Vi har nu tagit oss ner till den sydligaste spetsen av Nya Zealand. Det kanns nastan som varlden tar slut har och att man mer eller mindre snart ska trilla over kanten. Landskapet ar kargt, vagarna ar hoga o vinden tillrackligt stark for att kunna valta far.
Pa vagen hit ner har faktiskt inte jattemycket hant, men har kommer en snabb briefing.
Efter senaste inlagget tog vi oss ner till Hanmer Spring, detta ar en ganska mysig liten alpby som bjod pa kanske det samsta vadret som skadats de senaste 100 aren, regnet pissade ner i dryga dygnet sa man kande sej lagom fuktskadad och genomfrusen. Frusenheten avhjalptes med 3 timmar i varma kallor/pooler som doftade agg men var FAAAAANTAASTIIISKT skont.
Vidare ner till Christchurch for lite relax i storstaden, var fantastikt kulturella och gick pa Konstutstallning som vi, dom om var forvaning, inte begrep minsta lilla av. Sa vi kotntrade med rugbyfinal tillsammans med pilsnerstinna nyazealandare pa sportbar, visserligen fattar vi inte sa mycket av det heller men det ar alltid underhallande att se vuxna karlar som sloss om en ladertrasa. Wellington forlorade dock, tyvarr, mot Canterbury med blygsamma 6-7, FAN.
Efter nagra dagar i Christchurch akte vi aver till Akaroa, en exakt kopia av varat eget Bastad. Har var det antligen dax for anda anledningen till att Ulla ville till Nya Zealand (kanske inte anda men...) SIMMA MED DELFINER!!!! Sa det var bara pa med den snygga vatdrakten hoppa ner i baten, kora utav bara fasen i en halvtimma o sen ner i plurret. Det var skithaftigt, vi var sammanlagt i vattnet i 45 minuter och det var massor med sma sota delfiner som simmadeomkring runt om oss. Nu far vi dra lite lokal zoologi for sakerhets skull, delfinerna vi simmade med var Hector's dolphins, varlden minsta och mest sallsynta delfin den blir mellan 100 och 120 cm och finns bara i nagra tusen exemplar kvar. Men iallafall var det en helt fantastisk upplevelse.
Efter Akaroa har vi tagit oss via Dunedin, Otago peninsula och The Catlins ner till sodra spetsen. Har nere finns inte sa mycket mer an en massa monsterfar (har nere fattar man att Nya Zealand har 48 milioner far pa 4 milioner invanare) och en massa salar, sjoelefanter och sjolejon som mest ser ut som forvaxta mordarsniglar. Men det ar sjukt stoslaget och vilt, man skall vara lycklig som fatt se detta.
Imorgon sticker vi ut pa en tredagars vandring och sen styr vi nasan mot norr igen, vi har foresten varit i Nya Zealand i 4 veckor och har fyra veckor kvar, sa nu ar vi halvvags.
Ha det nu bra dar hemma
STOORA kramar fran
UllaBella o Pekka
Pa vagen hit ner har faktiskt inte jattemycket hant, men har kommer en snabb briefing.
Efter senaste inlagget tog vi oss ner till Hanmer Spring, detta ar en ganska mysig liten alpby som bjod pa kanske det samsta vadret som skadats de senaste 100 aren, regnet pissade ner i dryga dygnet sa man kande sej lagom fuktskadad och genomfrusen. Frusenheten avhjalptes med 3 timmar i varma kallor/pooler som doftade agg men var FAAAAANTAASTIIISKT skont.
Vidare ner till Christchurch for lite relax i storstaden, var fantastikt kulturella och gick pa Konstutstallning som vi, dom om var forvaning, inte begrep minsta lilla av. Sa vi kotntrade med rugbyfinal tillsammans med pilsnerstinna nyazealandare pa sportbar, visserligen fattar vi inte sa mycket av det heller men det ar alltid underhallande att se vuxna karlar som sloss om en ladertrasa. Wellington forlorade dock, tyvarr, mot Canterbury med blygsamma 6-7, FAN.
Efter nagra dagar i Christchurch akte vi aver till Akaroa, en exakt kopia av varat eget Bastad. Har var det antligen dax for anda anledningen till att Ulla ville till Nya Zealand (kanske inte anda men...) SIMMA MED DELFINER!!!! Sa det var bara pa med den snygga vatdrakten hoppa ner i baten, kora utav bara fasen i en halvtimma o sen ner i plurret. Det var skithaftigt, vi var sammanlagt i vattnet i 45 minuter och det var massor med sma sota delfiner som simmadeomkring runt om oss. Nu far vi dra lite lokal zoologi for sakerhets skull, delfinerna vi simmade med var Hector's dolphins, varlden minsta och mest sallsynta delfin den blir mellan 100 och 120 cm och finns bara i nagra tusen exemplar kvar. Men iallafall var det en helt fantastisk upplevelse.
Efter Akaroa har vi tagit oss via Dunedin, Otago peninsula och The Catlins ner till sodra spetsen. Har nere finns inte sa mycket mer an en massa monsterfar (har nere fattar man att Nya Zealand har 48 milioner far pa 4 milioner invanare) och en massa salar, sjoelefanter och sjolejon som mest ser ut som forvaxta mordarsniglar. Men det ar sjukt stoslaget och vilt, man skall vara lycklig som fatt se detta.
Imorgon sticker vi ut pa en tredagars vandring och sen styr vi nasan mot norr igen, vi har foresten varit i Nya Zealand i 4 veckor och har fyra veckor kvar, sa nu ar vi halvvags.
Ha det nu bra dar hemma
STOORA kramar fran
UllaBella o Pekka
Kommentarer
Postat av: Jenny Mattias
vänner fy fasen va vi blir avis,delfiner ja döööör!Kan meddela att det igår snöade, Mattias sladdade runt med bilen hej vilt!!! Men som ni fattar så försvann det lika fort, lika bra det kanske!!
Inget speciellt har väl hänt tror jag, eller?? Nä som vanligt då alltså!
kramar från Åhus
Postat av: Johan
Det låter ju obehagligt det där...
Postat av: Maria
Nähä. Inte ett dugg avis. först valar och sen delfiner. Psssft - vad då - här hemma får man ju kolla på idol och äta räkost, slå den om ni kan. Annars, det mest spännande som händer här är att man får skrapa rutor på mornarna nu. Jag dör av exitement. Har facebook-mailat till dig, Ulli, med lite efterfrågade detaljer kring en viss statusförändring.
KRAM PÅ ER!!
Trackback
