nersson

Sa var vi da inne pa 2009 och vi har avverkat i runda slangar tre femtedelar av resan, ibland ar det skrammande vad tiden gar fort nar man har det skoj. Forra gangen jag skrev hade vi precis tagit oss ner till Bariloche och hade planerat att spendera nyar dar, sa blev det naturligtvis inte, det blev nat sa mycket battre an sa.
Efter en natt pa Bariloches kanske otrevligaste hotell (dar en satans otrevlig receptionist, som senare visade sej vara agaren, bra ide att vara otrevlig mot sitt egets guesthouse kunder, mer allar mindre tyckte att det var varat eget ansvar att stada dormet eftersom stadarna fortfarande inte hunnit da vi kom klockan fyra pa eftermiddagen), trasade vi oss ivag till El Bolson for en natt innan vi skulle tillbaka till Bariloche och fira nyar. Efter tva timmar bussresa pa fantastiskt vackra vagar kantade av perfekt turkosa sjoar, med perfekta snokladda berg i bakgrunden och perfekt klara forsar som forsade helt perfekt mellan de perfekta sjoarna framfor de perfekta bergen, var vi sa framme i El Bolson, en liten pittoresk bergsby som forutom att erbjuda vackra dagsturer till fots aven ar kant for sin glass som saljs i varje gathorn. Ulla som fordagen var pa helt fantastiskt humor och tyckte livet var pest och helst ville ligga i soffan hemma o slippa den dar fobannade javla ryggsacken var inte riktigt lika positiv till El Bolson som Antefjante var. Men efter noga overvagande, dar jag talade mej varm for att stanna har hela veckan och Ulla tyckte att soffan hemma fortfarande lockade mer an i stort satt alla andra alternativ som nagon nagonsin kommit upp med, bestamde vi oss for att stanna i El Bolson tills det var dags att aka vidare soderut. OJ, vilket genidrag!!! Veckan i El Bolson blev helt fantastisk med ett guesthouse som kan vara det basta jag nansin varit med om, mysiga dagsturer och en grillfest pa nyar som slar de flesta grillfester i mannaminne, och ett mannaminne ar skitlangt.
Pa mandagen hade Ulrikas mungipor borjat peka uppat igen och man kunde antligen se ett litet leende pa hennes lappar. Hasttur var inbokat och hasttur blev det. Efter att var taxichaufor Pepe kort ut oss till garden dar hastturen startade, pa vagar som sett battre dagar i en bil som oxa satt battre dagar (reflektion: bilarna har nere kors tills de ramlar isar, och da kor man dom ungefar lika lange till, sa lange bilen rullar sa ar den i prima skick...) var det dax att sadla de adla springarna, min hette Vicunja och Ullas Louise-Nanting. Hastarna var fantastinskt och man sag hur valskotta och val omhandertagna dom var. En fyra timmar lang ridtur till vattenfall och bergstoppar dar vi njot for fulla muggar, inte ans rovarna tog stryk, later nastan for bra for att vara sant. Tillbaka pa garden, som var en syltfabrik, bad vi att fa kopa lite av de ackligt fina hallonen som garden odlade, det fick vi inte men istallet kom var guide ut till oss med en liter hallon helt gratis, sa vart samvete sa at oss att vi var tvugna att istallet kopa av deras sylter for att betala hallonen pa det sattet, vilket slutade med att vi kopte sylt for bra mycket mera pengar an vad hallonen formodligen hade kostat oss. Kvallen spenderades tillsammans med en nagot udda gubbe fran Alaska, Bill, som vi sedan adopterade for resten av veckan. Sa nu ar vi uppbjudna till honom i Alaska dar han jobbar i nationalpark och vill ta med oss ut pa veckolanga vildmarksturer. Maste erkanna att det finns en ganska stor gnutta lust att aka dit.
Tisdagen spenderades till fots i bergen. Pepe hade aterigen oturen att fa var korning och var tvungen att kora omkring oss pa annu samre vagar en dagen innan, vi var nog inte jattepoppis. Vandringen gick upp till en utkik hogt upp pa bergsidan dar lunchen slank ner och utsikten insops. Tva timmar i solen dar uppe gav en fin klarrod farg pa skinnet innan det var dags for vandringen ner igen. Aven denna kvalls fordrevs ihop med var adoptivgubbe Bill samt ett otal andra manniskor med ett otal antal nationaliteter.
Nyarsafton spenderades pa mage vid en sjo dar vi solade och badade med snokladda berg tittandes ner pa oss, efter nagra timmar dar var det dags att ta sej hem med buss som till var forvaning inte gick, sa taxi fick det bli. Vi har en jakla formaga att missa det dar med att kolla om bussar gar eller inte, det var inte forsta gangen det hander kan jag lova. Jag lyckas alltid kolla fel och Ulla skiter helt enkelt i att kolla och skyller allt pa mej, det ar tydligen rattvist sager hon...
Pa kvallen var det dags for stor partaj med en meny som inte gar av for hacor, eller vad sags om detta: Forratt: Empanadas, lokala korvar och ostar, brod, oliver, canapéer och en massa annat smatt o gatt. Varmratt: Potatissallad, coleslaw, sallad, tva helstekta lamm, grillat kott (15 kilo) grillade choritzis (4 olika) med mera med mera och efterratt av lokala sotsaker for det hutlosa priset av 45 pesos (hundra spann). Fyra timmar senare och tre kilo tyngre hurrade vi in det nya aret tillsammans med vara nya irlandska vanner (och Bill sa klart). Festen fortsatte sen hela natten.
Nyarsdagen spenderades efter svenskt monster, att forsoka lappa ihop det trasiga huvudet, innan vi steg pa bussen mot Calafate. Tjugofem oandligt langa timmar senare och oandligt mycket gnall fran oss bada landade vi i kanske varldens trakigaste stad Rio Gallegos dar vi var tvugna att spendera natten innan bussen idag gar vidare till Calafate. Sa nu ar det bara en timme kvar plus fyra timmar pa bussen sa ar vi antligen framme i Calafate. Dar blir det ett par dar innan vi firtsatter mot El Chalten. Efter det har vi ingen aning om vad som hander, vi far val se.

Ha nu ett riktigt bra 2009, snart ses vi igen.
Tusen nyarskramar
AndyPandy och UllaBulla