nersson

Hejsan hoppsan
Dax att plita ner nagra nya rader, sista gangen fran Argentina faktiskt om man ska vara nograknad. Vi har haft en vecka nar vi inte gjort sarskilt mycket faktiskt, har varit grymt skont da man faktiskt blir aningen sliten av att resa (jaja, det ar ett lyxproblem, det vet jag, men man blir likval sliten).
Efter Puerto Madryn och pingvinerna styrde vi nasan mot Rosario, en relativt stor stad som ar mest kand for att nationalhjalten/mordaren Che Guevara foddes har, annars har inte staden sa fantastiskt mycket att erbjuda. Vi spenderade forsta dagen har med att ta en bat ut till nagra strander utmed Rio Paraña som flyter forbi stan, for att brann lite flask och gotta oss i vattnet. Termometern stod pa 35 grader och halvklart, sa forutsattningarna fanns definitivt. Vattnet var kanske inte den turkosa drom som stranderna utmed kusten har utan var mer en skitbrun sorja som inte svalkade namnvart da det var bortat trettiograder i vattnet, men bad blev det, for att inte hjarnan skulle koka helt. I vattnet fanns dessutom manniskoatande fiskar som tog en rejal tugga av min for (naja, skrapade lite pa ovansidan foten iallafall, sa det blev en liten sarskorpa dagenefter, men det blodde aldrig. Men hur tufft later det....). Pa kvallen at vi fisk pa restaurang som smakade abborre men hade sjuka mangder ben. Men gott var det.
Dag tva blev det shopping for alla dom pengarna vi inte har. Resultatet blev ett skarp till Ulla och ett par dojjor och ett par korts till Bandy. Samt langlunch pa lokal sylta tillsammans med Rosarios begavningsreserv, sa vi passade in fortraffligt. Man borjar bli lite radd att hjarnan ska degenerera totlat har nere nar man egentligen inte tankt en konstruktiv tanke pa narmare fyra manader nu, eller oxa ar det sa att man sparat hjarnan sa att den kommer vara vassare an nansin nar man kommer hem, hmmmmm, tyvarr tror jag mer pa det forstnamnda. Sen hjalper val inte vinet till direkt heller.
Fran Rosario ar det ytterligare cirka tjugo timmar pa en buss, fantastiskt kul, forstar inte att man egentligen pallar nar man tycker det ar segt med tre timmar pa tag i Sverige, men av nan konstig anledning accepterar man nastan vad som helst har nere.
Salta har bjudit pa tre skna avslappnade dar medblandannat rafting pa schemat. Raftingen var val iochforsig inte jattefantastisk, arligt talat ar det nog mer i Lödde å an i "floden" vi raftade pa men omgivningarna var vackra med lodrata klippvaggar som stack upp hundratals meter pa sidan av floden. Sa vi intalade oss sjalva att i stallet for att vara besvikna tar vi det som en romantisk trampbatstur pa kanalen i Malmo. Dessutom var vi lite halvbakis, inte av for mycket vin eller sa utan ett fenomen som bara existerar i Argentina, köttbakis. Det ar nar man dagen innan atit sa mycket grillat kott att man maste miljokompensera for den mangd vaxthusgaser som kossorna star och pruttar ut. Kottet fran en assado motsvarar ett utslapp av lika mycket vaxthusgaser som all vara flygresor under dessa fem manaderna gor sammanlagt, ungefar, kanske aningen overdrivet.
Ovriga dagar i Salta har fordrivits med lite lokal sightseeing, och nu ar det dax att aka vidare. Klockan tre idag gar bussen till Iguazufallen dar vi stannar nagon dag innan vi staller in siktet pa stranderna i Brasilien.

Ha det gottis sa ses vi om en dryg manad.
Kramar
Ante o Ulla