nersson

Hejsan Hoppsan, tiden har nere gar ibland lite val fort sa man hinner inte med att skriva blogg. Upptackte till min forvaning att det ar mer an enoenhalv vecka sen senast och med den frekvensen kommer vi aldrig bli lika poppis som Blondinbella aven om vara bloggar ligger pa ungefar samma niva.
Efter senaste inlagget tog det oss ett antal dagar att fa tummen loss och komma ivag fran Itacaré, finns iochforsig samre stallen att fastna pa men vi var ju SAAAA installda pa att se lite mer av Brasilien aven om det nu sa har med facit i handen hade varit battre att stanna dar vi var och njuta dar ett par veckor till.
Pa fredagkvallen tog vi iallafall nattbuss mot Salvador for att fortsatta norrut, vi hade fortfarande inte lyckats bestamma var vi skulle. Bussen var fullutrustad med riktigt storig ungj..vel som levde rovare hela forb..ade natten sa att inte en anda stackars sate fick en blund i ogonen. Det ar helt fantastiskt vad alla de otroligt sota barnen har nere kan forvandlas till sma elaka djavulsavkommor fran de nedersta delarna av det brinnande stallet tva trappor ner. Varken jag eller Ulrika var sakra pa om det var tillatet att gora som med dungässen och plocka ungfan levande, sa vi bestamde oss for att det var battre att ligga lagt.
I Salvador lyckades vi antligen bestamma oss for att fortsatta till Penedo, en stad mitt ute i ingenstans som enligt "Lonely Liar" skulle vara ett litet pitoreskt maste komplett med cvackra koloniala byggnader. Visst sa vi och hoppade glada ihagen pa den risigaste bussen vi kunde hitta for att i nio timmar skumpa omkring som pa Liseberg. Med ommande rumpor och trotta sjalar kom vi efter morkrets inbrott fram till Penedo dar det blev dusch och ombyte och sen ut for att fa nat i maggen. Val ute pa stan visar det sej att hela Penedo ar totalt dott, inte en kaft syntes sa langt ogat nadde, och den anda restaurangen som var oppen lag runt hornan, spannande stad. Det anda forutom var restaurang som var oppet var en dödgrävare med riktigt snygga kistor till forsaljning bara ett kvarter fran guesthouset, pitoreskt och mysigt. Maten var det dock inget fel pa aven om det var det pa servicen, bara fyrtifem minuter vantan for lite pomme o kydd....
Dagen efter gaddade vi ihop oss med fyra brasilianskor for en tur pa floden ut till havet. Alltid skont att resa med lokalt folk, eftersom man inte behover ta nagot som helst ansvar for nagonting. Det blev en fin heldagstur, tyvarr borjade jag kanna mej genomrutten halvvags genom dagen och till kvallen kunde man steka agg pa min panna.
Vaknade morgonen efter mer dod an levande, hade ruskig feber och ont i hela kroppen, men vi hade bestamt oss for att fortsatta upp till Maceio, sa det var bara snallt ta sej i kragen och slapa sin halvdoda kropp ner till bussen (tur inte begravningsentreprenoren sag mej, for da hade vi alrig tagit oss darifran) for att aterigen stiga pa en fantastiskt risig buss upp till Maceio. Val framme i Maceio lyckades vi fa reda pa att jag hade lyckats dra pa mej Denguefeber. En sjukdom som sprids av myggor och har ungefar samma symptom som influensa. Inget farligt forsta gangen man far det mer an att man mar forbannat daligt.
I Maceio stannade vi en dag da vi tog det lugnt eftersom jag inte var superduper. Blev en del bad samt en tur ut till nagra "naturliga pooler" som bildas vid lagvatten. Det var vi och tre miljoner brassar dar, vi kande oss som extremtureturistare.
Vidare fran Maceio ut till Barra de Sau Miguel, annu en hygglig felbedomning efter att luslast Lonely Liar. Men vi fick oss en fantastisk kvall med hamburgare med artor och majs i istallet for vanliga gronsaker (MUMS???) lyssnande pa tragiska covers av gamla Roxettedängor pa portugisiska tillsammans med byns samtliga ungkarlar. En kvall vi sent koimmer glomma.
Dan efter skulle vi ta oss ut till Praia do Gunga, som var hela anledningen till att vi over huvud taget tagit oss utt till denna gudsforgatna hala, en strand som enligt en viss reselitteratur skulle vara en av Brasiliens finaste strander men som i sjalva varket var en hogst ordinar overexploaterad strand dar vattnet blev for skitigt att bada i nar hogvattnet kom in, att man aldrig lar sej.
Fran Gunga tog vi nattbuss till Imbassai, en mycket lugn och mysig liten by straxt norr om Salvador, har fordrevs dagarna med att sova mycket, bada lite och mata aporna i traden utanfor rummet. Ulrika var som ett litet barn nar hon sprang omkring o ropade pa "Aborna" och blev grymt besviken nar de inte orkade mer banan an tre ganger sin egen vikt.
Nu har vi tagit oss ytterligare nan mil narmre Salvador, till Praia do Forte dar vi ska spendera de sista tre dagarna innan vi tar bussen ner till Argentina pa torsdag.
Nu vet ni an en gang vad som hander i var lilla varld.
Om tva veckor ligger vi o sover i soffan dar hemma, sa passa pa o njut av er sista lediga tid fran oss.

Massor med febervarma kramar
Ulla o Dengue-Andy