nersson

Wow, for en gang skull ska vi vara duktiga och skriva ett inlagg innan det borjat vaxa allt for mycket mossa pa det foregaende. Just nu sitter vi i ett blott (sa blott att till och med Ullas o min annars sa spikraka kalufsar borjat krulla sej) Milford Sound. Har prexis varit ute pa en kort kryssning i fjorden och fatt se 1600 meter hoga klippor resa sej spikrakt upp ur havet, gaanska sa NAJS!
Det som annars hant sen sist ar att vi varit ute pa en 3 dagars trek. Trekken heter Hump Ridge Track och gar genom Fiordland National Park. Dessa dagar bjod pa alla typer av vader, forsta dan lyckades till o med klamma in alla sorters nederbord man kan tanka sej, det startade med pissregn, overgick till typiskt skanskt snedregn for att vid nagot hogre hojder pina oss med stenhart hagel som slutligen overgick till fullfjadrad snostorm vid forsta dagens slutstation.
Vi vaknade pa lordagen av att nagon stod och skor med en hagelbossa mot var fonsterruta, det visade sej emellertid var regned som danade ner, JIPPII tankte vi och borjade fundera pa om man pa nat satt kunde dra sej ur med hedern i behall, hade det inte varit for att vi betalat boendet i forskott hade jag formodligen aldrig skrivit det har inlagget. Nu i efterhand ar vi dock glada att vi masade oss ur sangen, drog pa oss regnbyxorna, klamde ner ett par portioner grot och glada i hagen (eller nagot griniga) tog bilen till startpunkten. Forsta delen av dag ett gick ut med havet pa strander som slar de flesta svenska beacher pa fingrarna, vadret forbattrades avsevart och vi hade en ganska behaglig forsta timma. Detta andrade sej snart nar det horisontella regnet borjade skolja over oss och vi fick istallet en andra timam som var nagot mer obehaglig. Sa smaningom vek vi av in i skogen, det var nast intill regnskogskannsla har inne och humoret steg snabbt igen i takt med att vadret stabiliserade sej nagot. Naon timme senare, med valfyllda bukar,  borjade stigningen upp mot forsta nattens logi. Under de 900 hojdmetrarna gick vi fran regnskog via nast intill normal svensk lovskog till nagot som fatt Enterna (dom levande traden i Sagan om ringen) att vara avundssjuka, traden har hade mer skagg an ZZ Top och var krokigare Quasi Modo (eller hur det stavas). HELT FANTASTISKT. Det var aven har haglet kom. Sa smaningom kom vi upp pa kalfjallet. Har satte snostormen in, vindar pa upp mot 130 km/h (ca 30 ms) och sno ar inget vidare nar man star pa kalfjallet, som tur var hade vi bara nagra minuter kvar till stugan, vi forsokte os anda pa en tur till toppen men fick vanda efter nagra meter nar vi insag att jag skulle fa hamta Ulla nere i byn annars. Nar vi kom fram berattade stugvarden att tva stycken tvakubiks vattentankar fulla med vatten hade blast ivag insag vi att vi nog skulle var glada att vi kommit anda fram. Kvallen spenderades inomhus tillsammans med spagetti, parmesan o vin. Vi var helt doda efter vandringen sa vi blev inte sena i sang. Som tur var fannas extra sovsackar da det var ungefar tusen minusgrader i rummet nar vi skulle sova och bada tva hade tva extrasovsackar var over sej. Vilket fick resultatet att man svettades som en gris.
Vaknade andra dagen av att solen stekte in i rummet, efter frukost (17 portioner grot) besteg vi toppen Hump Ridge innan vi borjade nedstigningen mot dag tvas slutmal vid havet. Dagen bjod pa vidunderlig utsik och en hel del nerforsbackar. Dock var dar aven uppforsbackar emellan vilket resulterade i att Ulla fick utbott pa "dom dar javla uppforsbackarna",o behovs det papekas att sammantaget sa gick vi 900 meter nerat denna dag??? Val framme efter 8 timmars vandrande blev det nakenbad i havet tillsammans med nagra matglada Hectorsdelfiner innan vi avslutade med spagetti, parmesan och vin (pahittigt va ;-) ). Har nere kom vi for forsta gangen i kontakt med spannande fenomenet sandflugor. Detta ar ett litet otackt djur som attackerar i miljontals och som, om dom inte lyckats suga ut varenda droppe blod ur kroppen pa en, driver an till direkt vansinne. Vi fick dessutom reda pa att pa vastkusten (dit vi ar pa vag nu) finns en hel del  sanna...
Tredje dagen var mer eller mindre en 21 km lang transportstracka tillbaka till bilen, vandringen gick over vackra strander i stralande sol. Tyvarr drabbades Ulrika av akut skoskav och vi bada hade pinnstela ben med tre kubik med trotthet sa sista timman blev ingen munter tillstallning. Val tillbaka i bilen var de sura minerna som bortblasta och vi har nu bara (eller iallafall nastan bara) glada minnen av dessa tre dagarna till fots.

Nu sitter vi alltsa i Milford och ar overlyckliga over att vi sett vara forsta pingviner och ska snart ut i det overfyllda koket och gora lite krubb.
Fortsatt med att kolla in bloggen sa kommer det forhoppningsvis lite bilder sa fort vi far tummen ur.

Ha det bra
Kramar
Ulla o Pekk