nersson

Ny stad, nytt inlagg. Har nu forflyttat vara julsvullna kroppar till Bariloche, Lake  District, Argentina. Ar halvmora efter tjugo dryga timmar pa buss. Men, men man ska val inte klaga nar bussresan bjuder pa bade var livs samsta maltid samt ackligt nara en vinst pa Vin-bingot pa bussen. Ulrika slet sitt har nar nagon sate i bussen ropade bingo bar ett sketet nummer innan oss, vi havdar ruskigt mycket fusk, till och med nummerupproparen var med pa fusket och havdade fairplay, men det luktar konspiration lang vag, BILLIGT!!!
Senaste veckan har vi som sagt spenderat i Mendoza, en stad som inte har sa mycket mer att bjuda pa an vin, oandra sidan sa ar det mycket vin, narmare bestamt sydamerikas storsta vindistrikt med allt fran fotsvettstrampade skitviner till ackeldyra viner i varldsklass. Innan Mendoza ansag vi oss inte fullt kapabla att njuta av ett fint vin, sa vi tog tvatimmar vinprovarkurs pa lokal vinbar. Tre lokala viner skulle smakas och didikeras in i minsta lilla arom, snacka om seriost. Vinerna vi fick smaka lag nagonstans i registret mellan ovan namnda svettviner och ackellyx och vi njot for fulla muggar. Var vinvardinna Paula fran Mexico City plockade fram doftprover i vinglas, allt fran farsk frukt till tobak, och vi luktade, smuttade, sorplade, gurglade, spillde och slafsade och lyckades tillslut hitta de aromer och dofter som vi kunde kanna. En intressant kvall och vi gick sakta hem med vinfjantsstampeln farskt stamplad i pannan.
Eftersom vi inte fatt nog av vin kvallen innan, sa fordrevs mandagen cruisandes mellan Bodegorna (vingardarna) runt Mendoza. Tva vingardar besoktes dar vi blev guidade runt i skock och varje rundvisning avslutades med provsmak av deras viner. Vi hann aven med att besoka en olivodling och en liten spritfabrik. Pa kvallen traffade vi pa Phil och Kathy pa hostellet som vi senare firade jul med. Phil berattade om nar dom hade varit pa trditionell grillfest i Uruguay. Deras grillfester skiljer sej nagot fran de svenska dar hemma, framfor allt i vad man lagger pa gallret. Da vi svenskar lagger flintastekar och "vad heter det"-korvar fran Scan sa lagger Uruguayanerna (eller vad dom kallas) inalvor, lever, hjarna och tjurkuk pa elden, tidigare namnda penis sprutar dessutom vit sorja nar man sticker i den. Men Phil havdar bestamt att "I didn´t have to much of the penis", hmmmm, undrar pa det. O andra sidan, ar det val ungefar dom grejorna som Scan stoppar i korven hemma, sa nu nar jag tanker pa det kanske det inte skiljer sej sa mycket mellan Uruguay och Sverige.
Dagen innan julafton gjorde vi kardinalfelet att lita pa Lonely Planet, vad galler kvalitet pa hostel och bokade in oss pa dubbelrum pa Punto Urbano Hostell, som enligt LP skulle vara den basta dealen i hela Mendoza, men som i verkligheten var lika mysigt som hotellet i The Shining (det var bara en liten pojke pa trehjuling och en helgalen Jack Nicolson som saknades). Sa nar vi vaknade upp pa julafton var vi tvugna att byta guesthouse igen. Som tur var fanns det plats pa samma guesthouse vi varit pa dagarna innan, sa det var bara att an en gang packa vaskan och knalla tillbaka samma vag som vi gatt dan innan. Kvallen skulle bjuda pa stor grillfest med flera guesthouse inblandade. Sa forhoppningarna var stora vad gallde kvallen, tyvarr sa avlystes BBQn i sista sekunden, sa det slutade med att vi at spagetti UTAN sas, smaskigt, det ar nastan sa det vattnas i munnen bara jag tanker pa det. Forstar att ni blir avis ni som var tvugna att trycka i er arton sorters sill, lax, prinsakorv och grisfotter.
Pa juldagsmorgonen, klev vi i badkladerna och hoppade in i en vantandes buss som skulle ta oss upp i bergen for en dags rafting. Ulla var sa nervos att hon sket knack, fast har i Argentina skiter man nog mest Dulce di Leche nar man ar nervos (och formodligen alltid annar eftersom det ar typ det enda man ater har nere, forutom kott). Efter besvikelsekanslor nar vi forst sag floden, som sag ut som malmokanalen en torr sommardag, sa visade det sej att floden var sa in i helsike kul att rafta pa, till och med Knack-Ulla for nerfor floden med ett stort leende pa lapparna och upplevelsen vart annu roligare att vi hade Argentinas mest speedade raftin-guide, Americo, i baten. Efter en timme pa floden kandes vi oss som smutstvatten efter att blivit korda pa det langa programet med fortvatt.
Kvallen bjod pa julbord dar alla bidrog med varsin ratt, vi mosade potatis och rullade kottbullar i timmavis, vilket blev mycket uppskattat av allt fran vegetarianer till potatismoshatare. Kort sagt sa hade vi en mer lycked juldag an vad julaftonen var.
Sa igar var det sa dags att ater satta sej pa bussen, denna gang med destination Bariloche. Och nu sitter vi alltsa har och sorjer den missade bingovinsten, men livet gar nog vidare, aven efter detta.

Ha nu ett riktigt gott nytt ar darhemma och bli riktigt fulla sa att ni lovar en massa saker ni inte kan halla. Det ska iallafall vi gora.

Massor med nyarskramar
Julgris-Andy och Brunkals-Ulla

Hej hopp, ater dax for uppdatering. Senast satt vi o slickade saren efter Boca-matchen i Buenos Aires. Samma dag skulle vi vidare mot Cordoba, men innan dess skulle vi forsoka oss pa lite shopping och sajtsing. Vi trampade ut runt tolvtiden fran guesthouset och styrde nasan mot Avenida Santa Fe, Buenos Aires shoppinggata nummero UNO. Vara stora forhoppningar om att gora fina klipp kom dock snabbt pa skam. Ingen inspiration infann sej over huvud taget och inget var sa snorbilligt som jag kom ihag det, hittade lite fina grejor men tanken pa att slapa runt allt i Argentina/Brasilien i tva manader lockade inte direkt sa i slutandan blev det bara en t-shirt. Vi han dock med ett besok pa ett av de mer bisarra stallena i Buenos Aires, Cemetario del Recoletta, kyrkogarden dar Evita Peron ligger begravd. Detta ar en kyrkogard for svinrika lyckade manniskor som mer an garna pungar ut sketmycke pengar for att bygga monument over sej sjalva i full klass med Tutankamon och pyramiderna. Var lagenhet hemma ter sej i sammanhanget futtigt med tanke pa att gravarna ar storre och manniskorna i dem till viss del dodare an vad vi ar (med undantag dagar som dessa nar man spenderat natten i buss och kanner sej halvags dod). Sent pa kvallen tog vi taxin ner till den yttepyttiga busstationen, som formodligen ar storre an bade Heathrow och JFK tillsammans.
Vaknade upp tidigt morgonen efter i en buss i Cordoba. Tog det fantastiska beslutet att ga fyra kilometer till guesthouset i 30 gradig varme och sparade pa sa satt cirka 5 pesos (=12,50kronor) som vi formodligen senare anda projsade for att kompensera vatskeforlusten. Spenderade sedan dagen omkringvandrandes i Cordoba. Lunchen blev pizza pa Cordobas marknad, med ryggen lutad mot en slaktare som specialiserad pa innalvor och annat som man i Sverige inte riktigt klassar som mat. Men inte an bunken med kohjarna kunde forstora var aptit, och den halva pizzan (som blev 3/4 pizzan eftersom vi; efter att forst kommit fran Roger Federer-land och efter lite forklaringar ratteligen, kom ifran Roxette-land. Manniskorna har nere har vissa problem att skilja pa Schweiz och Sverige, men goa o glada ar dom) gled utan problem ner i vara svultna magar.
Dagen efter fortskred pa samma satt som forsta, nagra museer och nagra gamla kyrkor )som vi nu satt ett overflod av) for att sen efter ett par empanadas mota upp med Anders och Emma som oxa reser runt har i Argentina. Pa kvallen gjorde vi gemensam Assado och jag var grillmeister. Pa grillen 2,5 kilo kott plus chorizo. Kott har nere ar typ halvbilligt, farsk oxfile ligger pa knappa 60 spanningar per kilo.Sa att efter att forst blivit rokt som en bockling nar vi forsokte tanda grillen sa smakade maten valdigt gott. Lite vin o ol slank ner till maten oxa. Anders och Emma var skitnojda da de hittat ett vi som nastan hette samma sak som dom Los Haroldos (dom heter Haraldsson, inte jattelikt men OK), gott var det iallafall.
Torsdagen skulle vi ut pa gemensam utflykt till ett vattenfall i narheten som Anders hojde till skyarna efter att fatt tipset fran en av dom som jobbade pa guesthouset. Tydligen skulle man kunna bada o ha det gott dar och det var ju bara femtonminuter att ga efter att man tagit bussen en bit. Jag mitt pucko hade ju lovat vackert vader och anders lovade vackra vattenfall sa vi satte av glada i hagen med loften fran mej om att molnen sakert skulle spricka upp precis som dom gjort dan innan. Det gjorde dom INTE, det blev istallet regn, inte mycket men anda. Som tur ar sa ar det cirka 30 grader dygnet runt har oavsett om det regnar eller ar soligt sa man var ratt badsugen anda. Da kom det andra sveket. Eftersom Ander pratar nastintill flyande spanska, speciellt nar han fatt lite innanfor vasten, sa hade han ju inte fattat ett smack av vart vi egentligen skulle. Vi klev av bussen pa fel stalle och fick istallet ta en taxi ut till stallet dar man borjade ga mot vattenfallet, det kostade lika mycket som bussbiljetterna. Sen fick vi dessutom reda pa att den utlovade kvarten att ga skulle egentligen vara en timme, vilket mera troligt var enochenhalv enkel. Dessutom var stallet vi blev avslappta pa, dar man tydligen oxa kunde bada, kanske det risigaste stallet nansin. Efter lite overvagande bestamde vi oss for att ga en stund mot vattenfallet i vara flipflops. Efter tio minuter hittade vi en liten flod som vi kunde bada i, Anders tyckte till och med att vattnet var battre an Vattern och forstod inte alls Emmas gnallande om stenar och annat smakryp, och helt plotsligt var humoret pa topp igen, trots att vattenfallet krympt fran utlovade atta meter till nagot mer moderata atta decimeter. Pa vagen hem efter att forst fatt ga en timme till busshallplatsen lyckades vi fa tag pa en buss som tog mer an dubbelt sa lang tid som den fina direktbussen vi tagit at andra hallet, sa vi fick pa sa satt aven se Cordobas slum. Kort sagt kan man saga att dagen inte riktigt blev som vi tankt oss, men det kanns som det speglar hela var resa ratt bra.
Fredagen agnades at att aka ut till Alta Gracia, dar nationalikonen/nationaldaren Ernesto "Che" Guevara tillbringade delar av sin barndom. Museet over Che var valdigt intressant oavsett vad man tycker om manniskan och for en gang skull lopte turen pa som vi bestamt.
Pa kvallen steg vi ater pa bussen, jultider ar kanske inte den basta tiden att aka buss i Argentina da istort varenda argentinare ska aka samtidigt. Men efter lite narvost vantande pa bussen som var enhalvtimme forsenad sa var vi pa plats, slocknade och vaknade sasmaningom upp i Mendoza dar vi ar nu och ska fira jul. Har blir aven tid for vinprovning, rafting och lite andra utflykter innan vi sticker vidare, formodligen pa fredag.
Ha det gott allihopa och ha en riktigt fin och mysig jul med massor med korinter.
Bamsiga julkramar fran
AndyPiff och UllaPuff

Maste plita ner detta medans det fortfarande ar farskt i minnet. Igar var vi pa fotboll....inte vilken fotboll som helst....utan sinnessjuk , svettluktande, testosteronstinn, hormondunkande tortyrfotboll i jatteformat. Boca Junior, Argentinas absoluta favoritlag, hade chans pa att ta hem ligan har nere, de lag lika med tva andra lag och vann Boca och dom andra forlorade eller spelade lika, skulle Boca ta hem skabbet (malskillnad raknas inte har nere).
Matchen borjade 1715, tretton nollnoll blev vi hamtade pa guesthouset och bussade ut till BA-slummen La Boca. En hel buss med uppumpade turister i gladjehysteri, stamningen var sa laddat att man kunde ta pa den.....
Val i La Boca klev Maradonna pa bussen (eller iallafall en look-alike som var sjuk lik, tyckte till och med jag sag lite vitt pulver under nasan pa honom oxa) och delade ut matchbiljetterna, SKAPLIGT turistigt. Sen var det bara ur bussen och in i kon for att komma in. Detta var tre timmar fore matchstart, 35 grader i lufter och stekande sol. Pa grund av assadon kvallen innan samt en liten slang av JET-lag hade vi inte fatt i oss nan frukost, mhm, JATTESMAAAART. Blev dock en glass i kon, som sag ut att smalt och frusits om tillrackligt manga ganger for att man skulle riskera ett par toabesok med ranne. Verkar dock som vi klarat oss, PUUUH.
Tva timmar i ko kan latt anses vara gaanska sa trist, men nar man har sallskap av 50000 galna supportrar som varje sondag totalsabbar sina stammband pa fotbollsarenan blir det relativt dragligt. Dessa gossarna (for det ar till 95-procent gossebarn pa fotbollen har) for mer ovasen an ett tonarsgang pa lussevaka, malmos klack hade sett lika gles ut som torsken i ostersjon har. Det var helt enkelt en SJUK J...A STAMNING.
Val inne pa arenan, efter att tagit oss tre piisluktande trappor upp till staplats laktaren lyckades vi hitta de absolut basta platsera, rakt under bortalagets omrade. Vilket innebar, stora risker for att komma i skottlinjen for diverse nerfallande kroppsvatskor. Colons supportrar var atminstonne skapligt snalla och nojde sej med att spotta, sa det var som att sta i ett milt sommarregn och titta pa fotboll, MMMMMMMMYSIGT. Allt akompanjerat med Boca-sanger pa full spatta. Vi lyckades till och med sjunga med i en, texten lod ungefar, LA la la LAAAA lala. Ibland ar faktiskt spanskan valdigt lik svenskan.
Sa smaningom borjade matchen iallafall, eftersom jag inte ar nan expert pa fotboll ska jag inte forsoka mej pa nat sjudundrandes resultat, men i korta drag var det manga dribbligar, inte lika manga passningar, en massa brytningar i straffomradet och inte sa manga skott pa mal. Boca vann iallafall tillslut med 3-2, tyvarr vann de andra tva lagen (det ena ar Tigre o det andra kommer jag inte ihag)  oxa, detta innebar att de slutar pa samma poang och man kommer spela play-off mellan dessa tre lagen eftersom man inte raknar malskillnad har nere.
I halvtid nar vi statt fyra timmar i solen holl vi pa att svettas bort sa vi fick tag i tva isglassar som en snubbe gick o salde pa laktarna, problemet var att han stod cirka 20 meter ifran oss och det fanns inte en chans att man kunde rora sej, men Argentinarna visade prov pa fantastiskt sammarbete och langning av pengar at ena hallet och isglass at andra, later inte sa avancerat men nar man betanker att det var 50000 pers samtidigt och alla dessutom i slutandan far sin glass samt vaxel tillbaka (vi fick till och med en peso formycket) sa kan man inte annat an imponeras. En av vara nyfunna engelska kompisar, Sam, kunde dock inte halla glassen inne och var tvungen att tomma blasan. Efter tio panikslagna minuter letandes efter El Bañjo lyckades han fa tag pa en polis som snackade lite engelska. Pa fragan var toaletterna var, slog polisen ut med armarna och svarar nagot fragandes "They are everywhere", vilket kan forklara pisslukten i trappan. Sa det var bara att snallt stalla sej i trappan och gora det han skulle. Undra vad man gor om man ar tjej eller behover gora tvaan.
Efter matchen var vi helt utpumpade sa det var inte mycket liv i luckan pa vagen hem, sa det blev lite snabb pasta pa guesthouset, ett par timmars snack pa terassen och sen ner i sangen dar vi halvt doda vaknade for ett par timmar sen med skona minnen fran gardagen.
Nu till det kanske det grymmaste med gardagen, vi lyckades se den riktiga Diego Maradonna, den ni, hur manga har gjort det....

Sa, det var allt for denna gangen.
Softa lugnt hemma och tryck lite julkorinter at oss oxa
Kramelikramar
UllaHulla och AndyRandy

Nu ar vi antligen framme i Buenos Aires, efter 44 harliga timmar pa luffen. Vara biljetter mellan Mexico till Argentina var sa fiffiga att vi hade tva mellanlandningar i Montreal och Toronto i Kanada, som uppenbarligen ligger ungefar mitt emellan Mexico City och Buenos Aires. Dessutom akte vi med Air Canada som tryckte in oss pa en 11 timmars flygning med mindre benrum an reguljarflyget Malmo-Stockholm (det ar ingen overdrift), sa det blev ju en helt fantastisk natt i flygplanet. Men nu ar vi som sagt antligen har och vi har precis tryckt varsin macka, Ulrika en Lomito Complette (dvs baguette med sallad, tomat, lovbiff, ost och skinka, cirka 2 decimeter hog, en av Argentinas nationalratter) och jag en Sandwish Milanese, innehallande bland annat en schnitzell. Dessa ligger nu som tva klumpar i sakert forvar i botten av vara utspanda bukar. Ikvall ar det dessutom assado (BBQ) pa hostellet. Sa forsta dan i Argentina kommer nog lagga ett par kilo pa vara redan halvfeta kroppar.
Senast vi skrev var vi i San Cristobal i Mexico. Vi stannade dar ytterliggare nan dag da vi tog oss ut till San Juan Chamulla. En liten byhala nan mil utanfor Cristobal. En egentligen lite sorglig upplevelse, sjalva byn var mysig men pa gatorna gick horder av feta turister i som bussats hit for att fa smaka pa "det riktiga Mexiko". Det blev lite som att vara pa zoo, dar ursprungsbefolkningen degraderats till djur i bur. Men vad kan vi saga, vi ar lika illa vi som tagit oss dit. Kandes iallafall bra att vi gjorde pa egenhand och inte i turistbuss som okar pa kanslan av sonderexploatering av fattiga.
Byn var som sagt mysig for ovrigt med ett stort torg med marknad som sallde precis det man varken behovde eller ville ha. Bakom torget lag en fantastiskt fin kyrka dar vaggarna var kantade av statyer av katolska helgon som man tillbad. Pa golvet brann hundratals ljus och golvet var bestrott av barr (vilket gjorde det livdfarligt halt). Befolkningen i Chamulla bestod till hundra procent av indianer, flertalet pratar inte ans spanska utan sitt helt egne sprak.
Tillbaka i Cristobal var vi kaffesugna sa vi hittade ett litet mysigt cafe dar vi bestallde in CaffeLatte och Choklad. Skapligt forvanade vi blev nar vi upptackte att vi formodligen hittat det anda cafeet som serverar Latte gjord pa getmjolk. Sa vi gick o rapade gammal get resten av kvallen.
Vi tog oss sen vidare fran Cristobal ner till Puerto Escondido. Esconido ar en av mexarnas egna favoritsemesterorter. Har hande egentligen inte nat sarskillt mer an att vi hittade en sjukt fin strand som vi lag och stekte pa tre dar i strack. Kvallarna drack vi bira och kakade tortillas. Med andra ord var det tre tunga dar, lyckans er som far vara hemma i decemberdiset och jobba....
Nar vi trottnat pa strandlivet tog vi nattbussen till Mexico City, annu en liten smastad. I MC hade vi bara en eftermiddag, men vad mer behovs i en liten stad pa bara tjugo miljoner invanare. Vi hade innan fatt for oss att Mexiko City enbart skulle vara skitigt och elandigt, men vi hade iallafall fel pa en punkt, skitigt var det, men staden verkade faktiskt helt ok. Iallafall sa lange som man holl sej i centrum. Pa stora torget, El Zokalo, hade man smallt upp hockeyrink, pulkabacke och snogubbebyggarverkstad. Var grymt kul att se ansiktena pa barnen som aldrig tidigare kommit i kontakt med sno. Hela torget var dessutom helt nerlusat med lampor. Bade fler och mer smaklosa an dom man ser i Sverige, men pa nat satt sa passar det in pa stallen som dessa.
Morgonen efter var det dags att ta sej ut till flygplatsen och flyget hit. Vi tog tunnelbanan ut till flygplatsen till det hutlosa priset av 2 pesos, cirka enofemti, for fortifem minuter aka. Undrar nar Malmo ska ta efter priserna pa kollektivtrafiken.
Och nu nastan femtio timmar senare sitter vi svullna i Buenos Aires och har det gott. Imorgon ar det cupfinal i fotboll har sa vi ska ut till Boca Juniors hemmaarena och se pa fotboll. Tre lag ligger pa samma poang i serietoppen och Boca ar ett av dom, sa vi haller tummarna for Boca och hoppas pa lite liv i luckan pa stan imorgonkvall.
Ha det fantastiskt dar hemma, hoppas ni sjungit er hesa pa luciasanger och kakat lussebullar sa det sprutar ur oronen.

Miljoners lussekramar fran Ulla Lussebulla och Andy Stjarngossepandy.